En av mina viktigaste mål i livet är att hitta världens bästa fish and chips. Av sentimentla skäl är förstås den fish and chips jag åt när jag var i England på språkresa på 70-talet allra bäst. Inlagd i flottigt tidningspapper, och mera chips än fish, och inmundigad vid 2-tiden på natten på gatan utanför ett flottigt Fish & Chips ställe med blinkande neonrör tillsammans med en jämngammal engelska med alldeles för mycket mascara blir detta förstås helt oslagbart. Men annars är nog den bästa fish and chips jag fått intagen på en sober hamnrestaurang i Halifax.
För unga läsare: På 70-talet hade alla engelska tonårsflickor alldeles för mycket mascara
Övrigt: På den tiden användes riktigt tidningspapper av en riktig tidning. Numera används ofta färdigtryckt papper som liknar en tidning. Smaken är klart bättre om man använder en riktig tidning som någon läst. Antagligen en kombination av trycksvärtan och läsupplevelsen
 |
| I Söderköping, på en uteservering alldeles vid Göta Kanal, fick jag denna trevliga Fsh & chips serverad i en korg. Helt OK smakupplevelse med citron och tartarsås vid sidan om, och lagom fritering på fisk och potatis.. Men ingen vinäger. Till detta förstås en kall öl. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar