Pris och föreläsning i Pittsburgh

I dag fick jag International Senior Investigator Award från International College of Geriatric Psychoneuropharmacology.

Här står jag och hör motiveringen till priset. Lägg märke till hur avslappnad jag är

Här står jag tillsammans med föreningens ordförande, Perminder Sachdev från Australien, och visar upp den tjusiga plaketten jag fick. Min svarta kavaj är från Armani, skjortan från Melka och byxorna från Atlantis

Sedan skulle jag hålla mitt hedersföredrag. Hade dock lite svårt att få ordning på grejorna

Till slut fick jag dock hjälp...

..och här har jag kommit igång med föredraget

Ett hotell i Chicago. Del 2. Congress Plaza hotel

Även om hotellet var lite sjabbigt fanns det mycket som påminnde om fornstora dar i början av 1900-talet, då USAs presidenter brukade bo här när besökte Chicago. Här har alltså Theodore Roosevelt, Coolidge, Franklin D Roosevelt, Woodrow Wilson med fler bott.

Titta på denna magnifika foaje´. Kristallampor förstås. Damm i hörnen också.

Här ser ni receptionen. Personalen var lite märklig som sagt. De kändes som de hela tiden som om de försökte tjäna extra pengar på oss. Det mesta man bad om blev inte uträttat och det var en lite konstig stämning. Detta fick ju sin förklaring när jag googlade på hotellet inför mitt förra inlägg. Personalen här tjänar hälften mot vad de gör på andra hotell i området, och de var i strejk under 10 år fram till maj 2013. 2007 var Barack Obama strejkvakt några timmar för att visa sitt stöd.

En av de tjusigare hotellhissar jag sett.

Lägg märke till den ovanliga våningsmarkören på hissen. En annan ovanlig detalj var att ojämna rumsnummer var i en ända av hotellet och jämna på den andra sidan.

Föreläsningssalen var också av det ovanliga slaget.

Eller vad sägs om det här? Här höll Theodore Roosevelt tal medan publiken hängde från balustraden som gick runt rummet.

Några personer hade kommit tidigt för att vara säkra på platser inför mitt föredrag.

Taket på föreläsningssalen

Lägg till bildtext

Tjusiga cheruber prydde väggarna

En föreläsning i Rwanda

Sista dagen höll jag en föreläsning vid Första Internationella Rwandiska mötet om epilepsi.

Här är skylten för mötet

Utanför föreläsningssalen på den Neuropsykiatriska kliniken i Kigali stod några bilar parkerade. Lägg märke till den röda jorden.

Här inne var föreläsningssalen

Här står jag och Raj efter föreläsningen. Raj är ett geni när det gäller accessoarer. Lägg märke till den röda näsduken som matchar det röda bandet till namnbrickan. Själv bär jag en vit buttondown skjorta från Melka, svart kavaj från Armani och svarta jeans från J.Lindeberg. Jag skippade slipsen i värmen.

Dags för föreläsning!!

Så var det dags att ge sig av till föreläsningen på 3:e årliga Turkiska Alzheimermötet som gick av stapeln på Militärmuseét i Istanbul. Skulle jag få tillbaka rösten?

Rösten kom tillbaka precis innan föreläsningen. Aldrig har jag föreläst med en sådan sexig röst. Här ovan ser ni föreläsningssalen.

På väg från föreläsningen tog jag en bild på mig själv i en jättelik spegel.



Här står jag framför programmet med Kemal Ataturk på väggen bakom. Klädseln blev svart Armanikavaj, vit skjorta från Melka och svarta byxor från Hilfiger. Slips kunde jag inte ha för halsbesvären. Det kunde ha blivit pinsamt eftersom alla män verkade ha kavaj och slips på mötet. Jag räddades av att den tyske föreläsaren innan mig hade för stora jeans och burrig tröja.




Förstorad detalj från programskylten





På kvällen blev den middag. Här friterad peppar. Den var väldigt stark.



Som tur var fick vi raki att skölja ned den med

Här sitter jag med en iranier och den turkiske värden till höger. Till vänster den tyske föreläsaren som hade tröja. Min röst var fortfarande rätt kraxig även om jag var rätt kaxig (Obs skämt!!)

Till efterrätt fick vi baklava, en tunn deg runt malda pistagenötter.

Föreläsning på Nazarbayevuniversitetet i Astana, Kazakstan

I Astana höll jag en föreläsning också. På det nybyggda Nazarbayevuniversitetet uppkallat efter landets store ledare. Nästan alla byggnader i Astana är för övrigt nybyggda.

Här står jag framför atriumet på Nazerbayevuniversitetet. Magnifikt.

Dagens föreläsningsklädsel: Slips från Versache, skjorta från Melka, kavaj från Armani, byxor från Christian Dior och skor från Ecco. Onekligen elegant.

Föreläsningssalen såg ut som Spectrums högkvarter i en James Bondfilm.

Så här såg det ut från föreläsarens synvinkel.

Här har jag ställt mig på podiet för att börja min föreläsning

Porten till Nazerbayeruniversitetet

Föreläsning. Nizhny Novgorod

Föreläsning, som handlade om 'White matter lesions' hölls i en ishall.

Podiet vi pratade från låg mitt ute på rinken.

Närbild på podiet

Här börjar läktarna fyllas av en intresserad publik.

Här pekar jag på min föreläsning klädd i en stilig, men ändå ledig, klassisk stil. Kostymen från Empori Armani och byxorna från Chaps. Lägg märke till de kyrilliska bokstäverna.

Föreläsning i Astana

Jag hade en föreläsning i Astana också. Den handlade om demens efter stroke. Det är inte så vanligt med föreläsare från väst i Kazakstan så jag fick skriva autografer efteråt, och sedan ville en massa människor ha kort med sig själva och mig. I Kazakstan behandlas forskare som filmstjärnor.

Så här såg jag ut på föreläsningen. Svart kavaj från Armani, svarta byxor från Chan och en blå-svart mönstrad slips. Lägg märke till den snygga mattan som låg på scenen.

Efteråt fick jag posera på bild med olika människor

Även när jag kom ut på trappan till Astanas gamla stadsteater ville människor ha kort.

Varför var vi i Bukarest?

Jo, vi var inbjudna att hålla föredrag vid Rumänska Alzheimerföreningens årsmöte

Mötet hölls på Institutet för statistik.

Svante glömde av att ta kort när jag föreläste så jag får visa en bild på när han föreläste istället. Som ni ser visade han fina diagram för publiken.

Kläder på föreläsning. Riga

Här i Riga hade jag ett digert föreläsningsschema. På fredagen var jag först chairman på en session om Diabetes och demens mellan 11.30 och 12. Sedan föreläste jag själv klockan 12.45 ('Epidemiology of Vascular Dementia') och kl 16.15 ('Hypertension and dementia'). Jag valde då en ganska strikt klädsel med mörk kostym, vit skjorta och slips. Inför föreläsningen 16.15 kände jag att ämnet gjorde att jag ville släppa loss lite och kastade slipsen (dock inte under föreläsningen). Sedan hade jag en plenarföreläsning kl 8.30 på lördag morgon med den upphetsande titeln 'The intriguing relationship between depression, dementia and vascular disease'. Jag valde då, som ni ser på bilden, en lite mer avspänd klädsel.

Klädseln fick gå i olika blå nyanser. Blå jeans från Levis, ljusblå buttondownskjorta från Lexington och en diskret blå kavaj från Gant. Det gav en harmonisk bakgrund till den chockröda hänganordningen för namnbrickan.
Som ni ser var publiken mer intresserad av programboken än av min klädsel. De snygga skorna är från Ecco.

En dag i Istanbul

I Istanbul fortsätter det att regna. Jag lyckades dock ta mig till min föreläsning efter visst letande. Den skulle vara på Militärmuséet.

Trädgården var full med militära föremål

Överallt var det fullt med kanoner. De här är från 1500-talet. När Mehmet Erövraren besegrade Konstantinopel 1453 var det första gången kanoner användes för att bryta ner stadsmurar.



Till slut hittade jag skylten för kongressen



Efter föreläsningen fick jag en handgjord porslinstallrik i present. Jag hoppas den klarar hemresan. Fotografen trodde bilden skulle bli bättre om vi ställde oss framför ljusskärmen. Han hade fel.
Jag pratade förresten om 'The intriguing interaction of dementia, depression and vascular factors´'. Låter kul, eller hur?

Efter detta hade jag tänkt ta mig ut och turista lite igen. Trafiken var dock för kraftig för att man skulle kunna ta sig till Gamla Staden som jag planerat. Jag fick därför promenera i omgivningarna.

Till slut kom jag till Taksimtorget, en av de livligaste platserna i Istanbul. Lägg märke till alla paraplyerna. Det bara regnar och regnar

Här nedanför är en annan vy av Taksimtorget.

Till slut fick jag också äta en Kebabtallrik. Då hade jag redan insett att på militärmuséet kunde man se och höra Janitcharmusiker spela osmansk musik och se kedjan som bysantinska riket använde för att spärra av Gyllene Hornet. Men då var det redan stängt.



Nog känns det rätt med en kebabtallrik och ett lokalt öl i Istanbul?

I går drack jag ett mörkt lokalt öl som var väldigt gott med en mustig mättad smak. En bild på det ser ni nedanför den här texten eftersom datorn vägrar tillåta bildtext på några av bilderna.