Att öppna champagne med förbundna ögon

En rolig sällskapslek som lättar upp i vintermörkret är att öppna champagne med förbundna ögon. Man tar på sig en snygg läderjacka, köper en svindyr champagne och sätter på en lämplig ögonbindel. Sedan tar man ett stadigt grepp om champagnen och börjar.

En dag i Sultanens harem

När jag var i Istanbul besökte jag som sagt Topkapi, sultanens gamla palats.

Här står jag utanför ingången till Topkapi. Man skulle kunna tro att det är en kopia till ingången på Disneyland, men den här är gjord mer än 400 år tidigare än originalet så det är möjligt att det är tvärtom.
Jag har klätt mig perfekt för en turistdag. Ljusblå buttondown skjorta från Lexington matchar de lite mörkare blåjeansen från Levis. Den sportiga jackan är från Filippo Lami. På ena axeln hänger Pinocchioväskan och på den andra har jag lite nonchalant placerat en grå turkisk konfoväska.

Jag begav mig genast till haremet som vid sidan av skattkammaren är den mest spektakulära delen av palatset. Här bodde sultanen, hans fruar och konkubiner, hans barn, och de svarta eunuckerna som vaktade palatset. Bara hans mest betrodda fick besöka haremet. Här inne var fullt med intriger och maktspel. För konkubinerna gällde det att föda en son, som sedan hade chans att bli nästa sultan. Den som blev sultan dödade sedan sina bröder för att undvika senare kupper. Modern till sultanen fick alltid en stark maktposition. För de som satt i regeringen, divanen, gällde det att muta eunucker och konkubiner för att kunna påverka sultanen. Ingen vuxen man (utom eunuckerna), inte ens storvesiren, fick komma in i haremet. Det var alltså en slags gammaldags dokusåpa i kubik, men med andra insatser och belöningar. Den här typen av sällskapslekar kan ni ju prova med era vänner någon helg när ni inte har annat att göra.

Ingången till haremet är genom den lilla dörren till vänster. Till höger är Divanen där regeringen sammanträdde och ni ser också Divantornet.

Här är den mosaikprydda vestibulen till haremet.

Här inne bodde de svarta eunuckerna som vaktade haremet.

På väg till konkubinernas bostäder passerade jag den här spegeln.



Här inne bodde konkubinerna



En vacker dörr

De vackert utsmyckade väggarna där sultanens mor bodde

Interiör från sultanens residens

Interiör från sultanens residens

Fantastiska mosaiker klädde väggarna i haremet.

I den Kejserliga Salen låg sultanen i sin baldakinförsedda tron från vilken han avnjöt konkubinernas dans och musik

Sultanens mammas innergård

Sultanens residens

Det var inte bara jag som tog kort

Ahmed den IIIs matsal.

Här står jag på Tjänarnas gård med Sommarpalatset i bakgrunden. Hörlurarna sitter på plats och kameran hänger käckt runt halsen. Ser det inte snyggt ut?

Sommarpalatset. Det blir den sista bilden från en dag i Sultanens harem

Rockfestival. Where the action is. Del 2. Förspelet

Så gav vi oss då iväg till Slottskogen och Azaleadalen en strålande högsommardag i Göteborg. Efter att ha hämtat ut våra armband strosade vi bort till Azaleadalen.




I Azaleadalen var det liv och rörelse. Massor av matstånd och på bilden ser ni området där man kunde köpa starköl och vin. Lägg märke till hur fint de två männen på gångbanan går i takt. Sådant ser man inte så ofta nuförtiden.

 

Vi gick dock direkt till stora scenen (The Mirror Stage). Här hade massor av människor samlats för att se the Ark.



Vi gick lite närmare för att se bättre. Lät väldigt bra och Ola Salo verkade vara i fin form. De fick också fina recensioner i tidningarna i dag. Kanske bra att ha en avskedsturné om man skall tagga igång. Vi stannade dock bara på några låtar eftersom törsten började bli svår i hettan.



I stället tog vi vägen mot serveringen och lämnade Mirror Stage bakom oss.

 

Och här står jag äntligen med en flaska kall (men inte iskall) öl. Klädseln det vanliga preppy, både pikétröja och chinos från Hilfiger. Känns tryggast så. Lägg märke till mannen med hatten i bakgrunden. Han tittade undrande på mig när jag frågade om han lekte skuggleken.



Efter den kalla ölen bar det av till lilla scenen (High Voltage Stage). Här spelade Bright Eyes. Aldrig hört dem förut, men Conor Oborst har en bra röst.



De började lite trögt men efterhand spelade de upp sig och man kom in i deras melankoliska folkrock

Sedan rusade vi tillbaka till Mirror Stage för att se Glasvegas. De började också lite trögt i värmen och vi tyckte vi stod lite långt bort, så vi bestämde oss för att gå närmare.

Till slut lyckades vi komma ganska nära efter att ha promenerat i zick zack mellan åskådarleden. Till höger var lutningen ganska stor och man fick en bra utsikt. Glasvegas spelade upp sig och vi kom mer och mer in i musiken.



James Allens röst var underbar och lyfte nästan till Bonohöjder på slutet. Jonna Löfgren från Boden spelade med fantastisk tyngd på sina trummor.

Sedan gick vi tillbaka till serveringen för mer öl och vin medan Brandon Flowers uppträdde på High Voltage Stage. Han hördes bra eftersom den scenen låg alldeles bredvid serveringen. Man kände en lycklig festivalkänsla pirra i bröstet. Kanske blir det Way Out West i augusti i alla fall?

På väg till Mirror Stage för att se Coldplay stannade vi i alla fall upp en kort stund för att se Brandon Flowers. Lät som något man skulle kunna lyssna mer på.  

 

Sedan slutade Brandon Flowers plötsligt att spela och alla människor rusade mot Mirror Stage för att få så bra platser som möjligt när Coldplay började spela. Vi rusade med. I nästa inlägg får ni veta om vi fick bra platser och om konserten blev bra.

Skuggleken Del 3 (forts från 21/6 och 25/6)

När jag upptäckte mannen i den märkliga hatten på midsommarafton berättade han att han följt efter mig ända till London. Och mycket riktigt, om man tittar på bilden från Westminister Bridge och förstorar den anar man hur han står på höger trottoar och betraktar mig med en förnöjsam min medan han lutar sig mot broräcket. Ni som sett Antonionis film Blow Up från 1966 inser arbetet bakom att identifiera honom. Kan bli årets sommarpyssel att tävla om vem som identifierar honom först.

Midsommarafton. Del 1

Vi firade traditionell midsommar i Dragsmark nära Fiskebäckskil.

Medan midsommarstången restes spelade spelmännen

Sedan började dansen kring stången. Små grodorna...

...är lustiga att se

Och plötsligt upptäckte jag att han var där mitt i vimlet. Mannen med den mystiska hatten (se inlägget 21 juni). Och mycket riktigt, det var han. Han hade följt efter mig ända till London och tillbaka. Det var nytt rekord för honom, 3 dygn, 2 timmar och 8 minuter. Mäktigt!!. Konstigt att jag inte upptäckte honom på flyget...

After work på en tisdag?

Jag får ofta frågan om man kan ha after work på en måndag. Om man inte är skådespelare (som ofta bara kan ha after work på måndag pga sina arbetstider) skulle jag kraftigt avråda från detta. För de flesta andra yrkesgrupper ger detta ett allmänt alkoholiserat intryck, som om man inte klarar av en vit måndag efter en helgs kraftigt festande.

Men tisdag går alldeles utmärkt!! Dock skall man då tänka på att man absolut inte skall klä upp sig, det ger bara ett löjligt intryck. After work torsdag eller fredag är det helt OK att man är lite finare (men samtidigt inte glömmer bort att det fortfarande är arbetsklädsel som gäller, se inlägg 25/2, 1/4). Tisdag after work kräver en tuffare och lite råare klädsel.

Claes har valt en Bugattijacka i skinn, vilket ger en rå tisdagskänsla. Den tjusiga blåvitrandiga bäckeböljaskjortan är från Park Lane. Lägg märke till de vältajmade röda knapparna, en fräck detalj som alltmer verkar bli årets sommarfluga. För att ytterligare stärka den lite råa stämning som krävs vid ett tisdags after work har Claes valt accessoar med omsorg; en Omega Seamaster inköpt i Kabul! Trots riskerna väljer alltfler att köpa sina armbandsur i Kabul.
Lägg märke till mannen med den mystiska hatten som speglas i fönstret bakom Claes. I samma ögonblick som kortet togs insåg jag att han följt efter mig under hela dagen. Mycket riktigt, när jag avslöjade honom hade han skuggat mig i 6 timmar 38 minuter och 15 sekunder. Därigenom hade han förlorat mot sin kompis som skuggat mig i 6 timmar och 40 minuter dagen innan. Detta illustrerar hur spännande skuggleken kan vara ibland. De två vännerna skuggade i hatt för att göra det hela mer spännande. Ett mycket finurligt grepp. Mer om skuggleken skrev jag i inlägget  17 juni.

Roliga sällskapslekar. Del 1. Skuggleken.

Inför helgen är det många som får ångest över att behöva tänka ut vilka sällskaplekar man skall leka. Därför kommer jag nu att börja en serie med roliga sällskapslekar. En både rolig och lärorik lek är skuggleken, som inte kräver några redskap (förutom ordentliga promenadskor). Den ger både motion och spänning. Man kan leka den själv eller vara några stycken. Man väljer ut en person på gatan och följer efter denne. På detta sätt lär man sig mer om platsen där man befinner sig och om mänskligt beteende. Är man flera kan man tävla om vem som skuggar längst utan att bli upptäckt.


Den här mannen följde jag genom hela Budapest under några eftermiddagstimmar när vi lekte skuggleken för några år sedan. Bilden är tagen precis innan han avslöjar mig på Kedjebron (Lanchidbron) som förbinder Buda och Pest över Donau. Ni ser att han börjar  titta sig misstänksamt omkring.



Skall jag våga?

Ibland när jag går på Södra Vägen eller står och filosoferar vid Korsvägen undrar jag ofta: Skall jag våga? Skall jag gå in på Liseberg och köpa en biljett och åka upp i tornet för att sedan bara falla handlöst ner?



Vilken utsikt det det måste vara när man sitter där uppe med dinglande ben?




Visst ser det härligt ut att bara falla ner i fritt fall?



Hur skriva mitt namn på koreanska?

Många har undrat hur man skriver mitt namn på koreanska. Jag tycker det är en befogad fråga. Svaret finner ni här nedan, men försök gissa själva innan ni tjuvtittar på svaret.

Den här skylten mötte mig när jag en dag kom med bil till Daegu, huvudstaden i Gyeongsangbukprovinsen i östra Sydkorea. Det är en affisch för den föreläsning jag skulle hålla på stadens sjukhus.
Den här staden är för övrigt känd i hela Asien för sina goda äpplen.

Svaret på frågan i början på det här inlägget:
Västerländska namn stavas med västerländska bokstäver på koreanska (och även på japanska). Ytterligare en tävling under långhelgen kan vara att ni samlas hemma hos någon och försöker gissa vad det står på skylten. Det kan säkert leda till många trevliga diskussioner och är ett roligt sätt att fördriva tiden på.