En god middag på Brasserie Lipp

I går gick vi ut och åt middag på Brasserie Lipp vid Avenyn i Göteborg

Vi började med ångade blåmusslor på vittvin, grädde, persilja och gräslök. Det var en smakful start.



Till detta drack vi en Pinot Gris



Här ser vi de tomma blåmusselskalen



Sedan blev det förstås Ceasarsallad. Som ni vet är jag på jakt efter världens godaste Ceasarsallad.



Av någon anledning, och något överraskande, råkar Lipp ha världens godaste Ceasarsallad. Jag rekommenderar starkt att ni provar den om ni har vägarna förbi Göteborg. 

Eva tog en spagetti från Alsace med skaldjur, olivolja, citron och färska örter

Detaljerna är alltid viktiga. Vi fick in en liten skål med hyvlad parmesanost

Till efterrätt blev det inte Creme Brulée denna gång. På Lipp skall man prova rabarber- och hallon tartlette med vit choklad, mandel och hemmagjord vaniljglass. En garanterat delikat smakupplevelse

Sedan gick vi ner i mörkret i baren. Jag bad bartendern servera den löjigaste drinken han visste. Det blev en Manhattan. Det är en cocktail skapad i mitten av 1800-talet bestående av amerikansk whiskey, röd söt vermouth och ett stänk av angustura bitter. Vi fick dock inget maraskakörsbär den här gången. Jag skall fortsätta min jakt på den löjigaste drinken.

Ceasarsallad i Örebro

Jag är på rastlös jakt efter världens bästa fish and ships (se inlägg 9 augusti), världens bästa Ceasarsallad och den perfekta crème brulén. Den första Ceasarsalladen skapades enligt legenden den 4 juli 1924 i Tijuana, Mexiko av den italiensk-amerikanske restauratören Caesar Cardini. En riktig Ceasarsallad består av romansallad, grovt riven parmesanost, kyckling, krutonger och Ceasardressing (gjord av krosssade vitlöksklyftor, mosade sardeller, fransk senap, ägg, olivolja, riven parmesan, och svartpeppar). Den bästa Ceasarsallad jag ätit fanns förut på Brasserie Lipp i Göteborg. Tyvärr har de nu ändrat sitt recept och Ceasarsalladen där är nu ganska medioker. De vanligaste missarna på restauranger är annars att man inte får centimeterstora krutonger (i värsta fall får man en brödbit lagd på salladen), att kycklingen ligger i för stora delar, och att man får hyvlade ostskivor på salladen. Det som alla restauranger har svårast för är att göra en tillräckligt delikat dressing.  I Örebro provade jag därför Ceasarsallad på Stortorget.

Här är Ceasarsalladen jag fick i Örebro. Dressingen och kycklingen var OK, men istället för krutonger fick man en brödbit, parmesanosten var hyvlad och inte grovriven och man hade lagt i gurka, rålök och melon. Ett helgerån!!