Vad tittar vi på?

Det finns så många frågor här i livet. Här är en till:

Vad tittar jag och farbrorn med den höga hatten på?

Fundera lite innan ni tjuvtittar på svaret. Det är bra att träna hjärnan lite ibland

Skall man träffa en av världens mest berömda författare måste man vara fin. Jag har en blårutig button-down skjorta från Gant och kakifärgade chinos, också de från Gant. Lägg märke till de snygga sandalerna från Keen som förstärker det sportiga intrycket. Det är inte jag som har små skor, det är HC Andersen som har stora fötter.

SVARET:  Det var några män som stod på en hög stege och målade en vägg som väckte vår nyfikenhet.

Att handla

Igår var jag ute och handlade. Är det bara jag som känner en oemotståndlig lust att lägga upp alla kreditkort på disken när man ser en sådan här skylt?

Skall jag våga?

Ibland när jag går på Södra Vägen eller står och filosoferar vid Korsvägen undrar jag ofta: Skall jag våga? Skall jag gå in på Liseberg och köpa en biljett och åka upp i tornet för att sedan bara falla handlöst ner?



Vilken utsikt det det måste vara när man sitter där uppe med dinglande ben?




Visst ser det härligt ut att bara falla ner i fritt fall?



Nytt nummer av Filter

Så har det sedan en tid kommit ett nytt nummer av Filter. Ni ser det vältummade exemplaret här nedan. Här får man veta varför vi i Sverige först får lära oss bröstsim (när crawl är lättare och lärs ut först i de flesta andra länder), hur våra nuvande flytvästar utvecklades (de gamla från andra världskriget gjorde att huvudet hamnade under vattnet med fatalt resultat), varför vi alla dricker Brooklyn Ale (gör vi?), och att panflöjtisterna håller på att utrotas (äntligen!). Dessutom ett långt porträtt om göteborgaren som utvecklade Spotify,en intervju med Josefine Tengblad och ett reportage om den ambitiösa tennisfamiljen Carnello i jantelagens Sverige (varför får jag alltid utslag när folk pratar om jantelagens Sverige?), och mycket mycket mera.
Det snygga strykjärnet på bilden är från Bosch, och tavlan ni anar i övre vänstra hörnet är från Haiti.



Vad är det som gör att man alltid känner ett behagligt lugn när man ser en stickkontakt på en strykbräda? 



Hur skriva mitt namn på koreanska?

Många har undrat hur man skriver mitt namn på koreanska. Jag tycker det är en befogad fråga. Svaret finner ni här nedan, men försök gissa själva innan ni tjuvtittar på svaret.

Den här skylten mötte mig när jag en dag kom med bil till Daegu, huvudstaden i Gyeongsangbukprovinsen i östra Sydkorea. Det är en affisch för den föreläsning jag skulle hålla på stadens sjukhus.
Den här staden är för övrigt känd i hela Asien för sina goda äpplen.

Svaret på frågan i början på det här inlägget:
Västerländska namn stavas med västerländska bokstäver på koreanska (och även på japanska). Ytterligare en tävling under långhelgen kan vara att ni samlas hemma hos någon och försöker gissa vad det står på skylten. Det kan säkert leda till många trevliga diskussioner och är ett roligt sätt att fördriva tiden på.

Småfigurer. Del 1. Miyajimaön, Japan

Jag får ofta frågan om jag har sett många småfigurer på mina resor. Svaret är att det inte är helt ovanligt. Många kulturer lägger ned mycket tid på att producera och placera ut småfigurer, såväl inomhus som utomhus. Det är inte något konstigt med det. I Sverige placerar vi ju ut trädgårdstomtar. Figurerna nedan, som jag såg när jag besökte Miyajimaön i sydvästra Japan, har dock religiös betydelse.



De här figurerna som jag såg i en grotta på väg uppför Misenberget på Miyajimaön symboliserar förfädernas själar.



De här figurerna symboliserar krigare, eller den arga Buddhan. Jag är lite osäker här



Det här är olika buddhafigurer, som symboliserar olika egenskaper hos buddhan.



Här ser vi också olika former av buddhan

Och när jag tittar på bilderna igen blir jag osäker. Är det verkligen olika symboler för förfädernas andar eller olika typer av buddhor eller allting på samma gång? I Japan känns det ofta som att religionerna går in i varandra. På Miyajimaön ligger shintotemplen och buddhatemplen sida vid sida. I Japan är det inte ovanligt att man kan vara både shinto, buddhist och kristen på samma gång. Och enligt shinto finns gudarna överallt, i ett träd, i en sten eller i ett berg. Kanske till och med i en buddhastaty? Allt är i allt. Förvirrande eller fullkomligt solklart?