Mitt liv som morfar. Melker på väskan

Så var det dags att packa väskan igen. I morgon flyger jag till Istanbul för att föreläsa på det 3:e Turkiska Demensmötet. Livet är så fullt av frågor. Kommer jag att få tillbaka rösten innan föreläsningen börjar på fredag? Kommer det att låta som jag druckit whiskey och rökt cigarr i tre veckor? Hinner jag få min nya iphone innan jag reser i morgon? Alltid dessa frågor

Fredag kväll och lördag förmiddag förra helgen tillbringade jag med barn, svärson och barnbarn i Stockholm. Melker visade att man kan använda väskan till annat än att transportera kläder.

Han var lite fundersam när han klättrade upp.

Det visade sig dock vara riktigt roligt

Riktigt riktigt roligt!!!
Väskan visade sig också vara en alldeles utmärkt trumma

En väldigt tidig måndagmorgon i St Petersburg (direktrapport)

Många tror kanske att tillvaron som flitig resande är som att glida fram på ett smörpapper. Så är dock inte alltid fallet. I morse väcktes jag kl 2.10 eftersom en taxi skulle hämta mig på hotellet kl 2.50. Eftersom mitt plan inte gick förrän 6.20 kändes detta lite tidigt, men man förklarade att det berodde på risken för trafikstockningar. Detta visade sig dock lite överdrivet eftersom resan till flygplatsen i en gammal nedsliten bil från 60-talet som rusade fram i 120 km/tim på de ödsliga gatorna bara tog 20 minuter.



Här sitter jag nu kl 4 på natten i loungen på St Petersburgs ödsliga flygplats i mina nya glasögon från Salt och en tröja från Gant och dricker te och skorpor. Ser det inte mysigt ut? Jag är lite lagom morgonfrusen, ögonlocken väger några ton och gruset kliar i ögonen men jag ser ganska nöjd ut ändå. Eller hur?



En dag på flygplanet

Kanske har ni undrat hur jag har det på flyget? Resan mellan Frankfurt och Chennai tog 9 timmar. Det gäller alltså att få tiden att gå. Ett sätt är att ta kort.

Här ställer jag in bilden. Ni ser hur koncentrerad jag är. Jag har min tjusiga bäverjaktspiké i original från Creem by Adelsteen på mig. Den är lagom luftig på en lång flygtur.

Tycker ni att jag ser arg ut? Jag skulle bli ännu argare senare.

Vi landade i Chennai vid midnatt. Jag skulle bli mött av en bil men ingen var där. Till slut fick jag tag på en taxi som såg ut som den höll på att falla sönder. Med den åkte jag genom den mörka staden. Kom i säng vid 2.30 och ställde klockan på 8 för att hinna till dagens möten. Glömde dock att ställa om tiden på mobilen så jag vaknade inte förrän strax efter 10 då frukosten slutade serveras. Gick ner till kongresslokalen strax innan 11 och fick veta att programmet ändrats. Jag skulle ha föredrag kl 11 istället för 16. Fick kasta på mig en kavaj och rusa upp till rummet och hämta bilder. Föredraget hette 'Secular changes in Neurodegerative Diseases'. Låter spännande, eller hur?

Resan till Lille

Så var det då dags att ta den stora resväskan till Landvetter och ge sig iväg. Flyget gick till Bruxelles och därifrån skulle jag ta tåg till Lille. Låter väl enkelt eller hur? Men ingenting blir så enkelt som man tror när man reser. Jag hade en tågbiljett från flygplatsen till Bruxelle med flygtåget. Sedan skulle jag åka från Bruxelle Mi till Lille Europe, men tågen från flygplatsen till Bruxelles gick till massor av stationer i Bruxelles men ingen som började på Mi. I informationen sa de att Mi var samma som Sud. Det borde jag ha fattat. Men sen kom vi till en station som hette Central, kunde det vara samma som Midi?

Ibland stod det Zuid på perrongerna och.....

....ibland stod det Midi. Vad skulle man tro?

men till slut kom jag fram till Lille Europe. Mitt hotell skulle ligga nära stationen. Men vilken station?

Mitt tåg stannade på Lille Europe. Den ser ut så här utifrån. Viadukten är uppkallad efter Le Corbusier

Den gamla stationen heter Lille Flandres. Den låg bara 500 meter från Lille Europe. Och mitt hotell skulle ligga nära den här stationen, vid Rue de Paris. Jag släpade min stora väska vidare mot hotellet.

På vägen till hotellet kändes det att jag kommit till Frankrike



Här fanns bistron där folk åt musslor och pomme frittes.



Här fanns katedraler som såg ut som de skall göra i Frankrike

Och husen såg ut som hus skall se ut i franska landsortsstäder. Jag kände det som att jag var i Tours de France. men det röda murbruket är typiskt för trakten.

Äntligen dags för en långresa igen!

Så var det åter dags att resa. I morgon åker jag till Lille i norra Frankrike för att stanna i 4 dagar. Därefter direkt till Chennai (Madras) på den indiska östkusten i 4 dagar. Och sedan hem igen,

Dags att packa alltså!



Här ligger min jättelika chockgröna resväska som skall fyllas till bredden i kväll. Gromyko tittar på från gungstolen och träningskläderna väntar på sin tur att hamna i väskan

 Nästa inlägg blir alltså från Lille.

Är det farligt att resa?

Jag får ofta frågan om det är farligt att resa. Svaret är att det är mycket farligt att resa till främmande länder om man inte är försiktig och noga läser alla skyltar



Den här skylten fanns vid mitt hotell vid Lake Naivasha i Kenya. Här fanns alltså farliga djur. Vi fortsatte dock på den stenlagda gången...



...och kom ner till vattnet. Här såg fridfullt ut.....



...men en bit bort låg ett gäng flodhästar och vilade. Flodhästarna är de djur som dödar flest turister i Afrika. Året innan hade några australiska turister struntat i skylten och gått ner för den stenlagda gången. De råkade hamna mellan en flodhästmamma och hennes unge och blev bitna mitt itu av honan. Så kan det gå om man struntar i skyltarna.

Lägg märke till fåglarna som sitter på flodhästarna.



En glömd oas i Stockholm

Alldeles bakom Centralstationen i Stockholm ligger en liten bortglömd oas. Mellan alla tråkiga betonghöghus ligger Barnhusviken

Här kan man sitta och njuta på en brygga i solen, dold av den yppiga växtligheten

En kaj för båtar finns också

På avstånd hörs bruset från Vasagatan

Här är utloppet mot Mälaren

Att möta våren i Bologna

I serien där jag möter våren på olika håll har turen nu kommit till Bologna. Som ni ser på bilderna regnar det här också, såsom det gjorde i Paris och Barcelona. Det är inte särskilt varmt heller. Min slutsats är att detta att möta våren i södra Europa är överskattat. Det är så lätt att tänka när man går omkring i det kalla Norden, för att inte tala om i det regniga Göteborg, att allt är bättre någon annanstans. Kanske har man sett turistbroschyrer som talar om hur soligt och varmt det är i södra Europa. Jag kan nu tala om att detta inte är sant, det är lika kallt och regnigt utomlands som det är hemma. Men det är bara i Göteborg som man kan gå på ett riktigt göteborgsafterwork, hemma förstår man vad de pratar om på TV och man kan ha fredagsmys med färska räkor. Så, låt inte lura er av alla tjusiga bilder. Stanna hemma!! Det är dessutom billigare.

Ni ser hur blött det är på de stenade hala gatorna. Som ni ser gillar italienarna eleganta cyklar och vespor. Tur att jag packade ner mitt paraply!

Så här ser det ut utanför mitt hotell. Det ligger i ett gammalt palats som heter Palazzo Cataldi.

Se hur människorna kurar ihop sig i kylan. Lägg också märke till hur elegant italienarna kurar ihop sig. Där har vi nordbor något att lära oss.  Kanske skall vi börja träna redan ikväll?
Lägg märke till tornet i bakgrunden.

Lägg märke till de vackra valven på de medeltida byggnaderna som omger mitt hotell. Praktiskt när det regnar.

Reseetikett Del 2. Bagaget

Resandet är omgärdat av många etikettsregler. Jag har tidigare skrivit om hur långt före avresan man skall komma till flygplatsen (inlägg 28/3). Nu har jag kommit till bagaget. - 'Hur mycket bagage skall man ha med sig på resan?' är en fråga jag ofta får. Etiketten säger att man skall ha så lite med sig som möjligt. Inget är så provocerande som att ha med sig ett stort bagage. Om ni har med ett stort bagage kommer ni ofrånkomligen att få kommentarer från omgivningen. Grundlinjen när man reser är att verka så resvan och blassé som möjligt. Och bland resenärer, speciellt ovana sådana, finns en övertygelse om att ju mindre bagage, ju mer resvana. Hur många gånger har man inte hört om folk som imponerar genom att säga att de bara har en tandborste med sig när de reser till New York?

Hur gör jag då själv? Ni som följer den här bloggen vet att jag föredrar en provocerande outfit, speciellt när det gäller accessoarerna. Bagaget är den ultima accessoaren på resor. Alltså har jag alltid ett stort bagage. Inte bara för att göra outfitten fräckare utan också för att resandet har lärt mig att man aldrig kan ha för mycket med sig på resorna. Hur roligt är det att ha samma kostym varje dag? Att ha samma skjorta morgon som kväll, dag efter dag? Att dricka vattnigt kaffe i USA för att man glömt ta med Nescafé? Att inte ha matolja till salladen i Bulgarien? När jag nu reser till Bologna skall jag vara borta i 4 dagar. Detta innebär att jag bara när det gäller kläder behöver ha med mig två kavajer, 10 skjortor, 9 kalsonger i olika färger, 3 strumpor, skor för olika situationer, träningskläder, två slipsar, en kostym, 4 t-shirts, och ett par kortbyxor. För att inte tala om alla detaljer som resehandböcker, facklitteratur, manuskript, pennor, salt och peppar, pizzakryddor, öronproppar, ögonskydd, läsglasögon, paraply, och inte minst en bra och robust tandborste. Detta kräver en stor resväska. Jag har själv en hård Samsonite i en chockgrön färg så att man inte tar fel vid bagageutlämningen. Hur tråkigt är det inte när man har packat ner en nice outfit, och kommer hem till hotellrummet bara för att finna att man tagit med sig en väska med urtråkiga kläder från bagagebandet?



Man bör ha en väska som är så stor att man själv vid behov kan krypa ner i den utan svårighet



Här står jag vid min packade väska. Reseklädseln är jeans och en smårutig skjorta från Rileys. Skjortan är väl tilltagen vilket är skönt när man reser. Jeans är praktiskt och det märks inte så mycket om man skulle spilla champagne på byxorna. Lägg märke till att jag alltid reser barfota. Det ger både en mer naturlig ursprunglig känsla och man slipper fundera över valet av strumpor, vilket är bra eftersom resandet i sig ändå innebär så många svåra val.



En fin japansk present

När jag var i Japan för några år sedan fick jag en fin present. Några trevliga japaner i slips och kostym gav mig ett fint inslaget paket (alla paket i Japan är väldigt fint inslagna) som tack för en föreläsning. Jag hade läst mina guideböcker och visste att det anses oartigt i Japan att öppna paket man fått inför ögonen på de som gett det. Givaren  riskerar då att tappa ansiktet, eftersom de aldrig kan ge någonting som är tillräckligt fint för sin gäst. Så jag stoppade snabbt och diskret ner paketet i min väska och låtsades som ingenting. Tio japaner i slips och kostym tittade besviket på mig. Till slut tog någon mod till sig och frågade om jag inte skulle öppna paketet. Jag förklarade att jag hade läst att man inte skall göra så i Japan. De undrade om jag inte kunde öppna paketet i alla fall. Jag tog upp paketet och började långsamt öppna det, medan tio japaner i slips och kostym förväntansfullt tittade på mig.



Här står några av de som gav presenten och nyfiket väntade på att jag skulle öppna paketet.




Och här är presenten! En ko med nyfikna ögon och vajande huvud.




Det här är den finaste ko jag har. Se hur troskyldigt den tittar på mig när jag tar kort




Fint utsmyckad är den också!




Är den inte fin!!



Reseetikett. Del 1. När åker man till flygplatsen?

Inget är så omgärdat av tysta etikettsregler som resandet. Det gäller att alltid ge intryck av vara en världsvan resenär och inte som att man kommer från landet och aldrig rest utanför Värnamo. Få saker väcker så mycket spydiga kommentarer som när man kommer för tidigt till flyget (för mycket bagage skall avhandlas i ett senare inlägg), det vill säga långt före den timme som krävs av de flesta flygbolag. Hur tidigt skall man då komma till flyget? De flesta ovana resenärer tror att man skall dyka upp så sent som möjligt för att verka världsvan. Inget kan vara felaktigare.

Är passet med? Är biljetterna med? Vart skall man resa?

Resandet går genom tre faser. Fas 1 är när man aldrig rest förut. Då kommer man i god tid för att inte missa flyget. För de flesta går den här fasen över efter första resan. Sedan kommer fas 2. Då skall man visa sig världsvan och kommer så sent som möjligt. Man dyker upp i sista ögonblicket och tittar sig överlägset omkring mot mer ovana resenärer. De flesta vanliga resenärer kommer aldrig längre. De som reser riktigt mycket (minst 1,5 million miles) kommer till fas 3. Då har man rest så mycket att man varit med om att taxin fått punktering på väg till Landvetter, att bara ett rör varit öppet på Lincolntunneln på väg till Newarkflygplatsen (köerna gick till Central Park), att en lastbil legat på tvären över vägen från Lalilebala, att heliga kor blockerar vägen utanför New Delhi, för att inte tala om vad som händer vid vanliga bilolyckor eller vid rusningstid i världens storstäder. Eller vid oväntade demonstrationer eller karnevalståg. Man vet också att köerna vid säkerhetskontrollen kan varat kilometerlånga, till och med på den minsta flygplats i Sydamerikas djungler. När man nått fas 3, och de flesta når aldrig dit, åker man till flygplatsen i god tid, checkar in i lugn och ro, passerar säkerhetskontrollen utan att stressa, och njuter av ett gott glas vin medan man läser senaste Time Magazine i loungen.



Se hur lugnt och fint jag har det i loungen i god tid innan planets avgång. Lägg märke till den tjusiga skjortkragen.

 Var dock medveten om att många blir provocerade när ni föreslår att resa till flygplatsen i god tid, och att ni kommer att få hånfulla kommentarer från era presumtiva medresenärer. När kommentarerna kommer vet ni att de ännu inte nått sina 1,5 millioner miles.

Hotellrum Del 3

När jag kontrollerat hur duschen fungerar var det dags att inspektera resten av rummet. När man anländer mitt i natten är det oftast bäst att bara göra en ytlig inspektion eftersom man vill lägga sig att sova så snabbt som möjligt. Därför räcker det att kolla det allra nödvändigaste;
1) Finns galgar, kassaskåp handdukar och tvål? Givetvis skall man ha med sina egna, men ibland är ju inte detta möjligt. Finns det något tråkigare än när man är tvungen att lägga sina kostymer och skjortor i en hög på golvet bara för att man glömt att kolla om det finns galgar? Eller när man är tvungen att soltorka ansiktet för att det inte finns handdukar när man har bråttom till ett viktigt möte?
OBS! Om ni har med egen tvål, glöm inte att kolla vattnets hårdhetsgrad innan ni reser. Då kan ni undvika att tillbringa en förmiddag i duschen bara för att få bort tvållöddret från kroppen.
2) Kolla om någon ligger under sängen. Det brukar jag dock vänta med tills morgonen då det finns mer personal på room service, om det nu skulle ligga någon där.
OBS! Tänd alltid lampan i rummet innan ni kastar er i sängen så att ni ser att ingen redan ligger där.
3) Finns internet så att man kan blogga?
4) Fungerar läslampan? Tänk er att lägga sig i sängen med en god kvällsläsning, och vara tvungen att gå upp och tända rumsbelysningen.

Rummet visade sig vara stort och rymligt, vilket rummen i USA ofta är om man håller sig utanför storstäder som New York, där rummen ofta är gräsligt små och dessutom dyra. Om ni åker på semester för att njuta av hotellrummen (och vem gör inte det?) skall ni undvika New York



Stort och rymligt rum. Jag försöker ofta få två sängar när jag åker till andra sidan Atlanten. Jetlagen gör ju att man ofta vaknar mitt i natten och det kan vara skönt att tillbringa andra halvan av natten i en nybäddad säng. Lägg märke till psykologsoffan närmast fönstret längst in i rummet.




Jag brukar ofta försöka få ett hotellrum med psykologsoffa om någon skulle behöva prata ut eller bara för att vila med mina egna tankar. Här hade de antagligen satt in soffan eftersom psykiatrikongressen var på hotellet.




Från psykologsoffan hade man en fin utsikt över omgivningarna



Resetips Duschar Del 3

Äntligen kom jag fram till mitt hotellrum i San Antonio klockan 1 på natten. Vad är det första man skall göra när man kommer till hotellet oavsett tid på dygnet? Alla som följer den här bloggen vet svaret. Man kollar duschen!! Allt för att slippa springa ner till receptionen iklädd ett badlakan. Och vem vill göra det i Texas?

Det visade sig vara en så kallad triagedusch, uppdelade i tre separata enheter placerade på samma vägg. Triageduschar ställer stora krav på koordination eftersom varje enhet har en separat funktion som skall samordnas med de övriga enheterna så att duschen skall fungera på ett så trevligt sätt som möjligt. Om man gör ett misstag i en enhet i relation till de övriga enheterna riskerar man att bli skållad eller få en köldchock. Dålig koordinationsförmåga riskerar också att leda till att duschen inte fungerar på det sätt man har tänkt sig.

Huvudet på duschen hade en så kallad fluga på hakan. Med den reglerar man duschstrålens spridning i rummet. Den funktionen används dock inte förrän i moment 3 som inleds omedelbart efter moment 2.

Mellanorganet på duschen bestod av en pilotspak fästad vid en tefatshållare. Med spaken ställer man på ett intuitivt sätt in värme och strålningsstyrka samtidigt. Det här kräver både fantasi och i vissa fall uthållighet. När man använder triageduschar är det här man börjar, det vill säga moment 1 inleds här.

Det nedre organet på duschen bestod av en kran, en så kallad giraffnos, med en stålvårta på ovansidan. När man utför moment 1 (se föregående bild) sprutar vattnet ut genom giraffnosen. Det är lämpligt att ställa in värme och vattentryck medan vattnet sprutar ur giraffnosen. På det sättet undviker man att få iskallt eller kokhett vatten över sig. När man drar stålvårtan uppåt börjar vattnet spruta ur duschhuvudet samtidigt som det slutar att spruta ur giraffnosen. Det är nu man kan ställa in spridningsdiametern på duschstrålen genom att vrida på flugan som sitter på huvudets undersida (se bild 2).

Det var inte så svårt, eller hur? Jag klurade ut det ganska snabbt, men efter den långa resan la jag mig genast att sova och började inte använda duschen förrän nästa morgon när jag vaknat.

Att resa del 1

Ibland kan det vara besvärligt att resa. De sista 5 dagarna har inte varit bra mellan mig och SAS. Först försenat plan från Barcelona i söndags, vilket medförde ofrivillig övernattning till måndag på Kastrup i Köpenhamn. När jag igår (torsdag) skulle åka till San Antonio kom ett meddelande när planet var på startbanan att dörrarna var öppna. Teknikern var i Köpenhamn så vi fick checka ut vårt bagage och boka om resorna. Fanns ingen möjlighet att hinna med något annat plan från Europa till USA, så jag blev ombokad till ett plan 8.30 till Stockholm fredag morgon. Strax innan 5 kom ett meddelande att det planet var inställt. Fick boka om till kl 7 i stället. Om jag var sur? Att jag var sur!! Nu sitter jag i alla fall på O'Hare flygplatsen i Chicago och skall sitta här i 8 timmar eftersom alla plan till San Antonio är fullbokade till kl 9 i kväll. Om jag är sur? Jag är jättesur.

Blev i alla fall uppgraderad till Business klass som plåster på såren. Kunde sova några timmar. Bilder från resan kommer här



Is på Atlanten mellan Island och Grönland




Gott om utrymme för att sova. Lägg märke till den obligatoriska utrustningen. Ögonskydd, öronproppar, öronlurar, näsdroppar och vatten. Man skall dricka mycket vatten när man flyger. Till osten fick jag en god porter och till efterrätten (en delikat citontårta) ett underbart smakrikt och läskande franskt desertvin; 2002 Chateau Romer du Hayo från Sauternet. Färgen var vackert djupt guldgul. Rekommenderas
Lägg märke till hur tufft jag har skjutit upp ögonskydden i pannan, hur sur jag är och att bägge skjortkragarna är utanför tröjan (se förra bloggen).

  

Här ser ni bättre hur sur jag ser ut. Lägg märke till den vackra och smäckra öronproppsasken från Dior (framför vattenglaset).
Ha alltid med näsdroppar på flyget. Kan också användas om låset på bilen frusit fast på parkeringen när ni kommer hem (det hjälper dock inte)





Hudson Bay från planet. Våren är långt borta på några platser på vår jord. Påminner om en dokumentär jag såg förra året om lastbilschaufförer i Kanada. Under några månader på vintern när isen frusit på vattendragen kan de transportera saker till avlägsna områden i norra Kanada på isvägar. De tjänar bra, men det är farligt, stressigt och väldigt, väldigt kallt.



Här ser ni var jag tog kortet på Hudson Bay



Men nu börjar isen visst smälta....



Att möta våren i Barcelona. Del 3

Här några bilder från vårens Barcelona denna morgon. Packa alltid ner paraply och regnjacka på era resor. Det hade inte jag gjort. Nu gäller det att hitta en annan plats att möta våren på. Kanske San Antonio, Texas? Där skall väl våren ändå ha infunnit sig? Skall prova det nästa vecka. Där finns i alla fall en bra outlet och där regnar det väl inte?