Hotellrum i Leipzig

Så kom vi då äntligen fram till Leipzig.

Så här såg mitt hotellrum ut. Blått och gult för en gäst från Sverige



Jag hade med min stora safariväska



Utsikt från hotellrummet. De höll på att riva den gamla östtyska byggnaden framför hotellet. Lägg märke till parkeringsplatsen framför byggnaden. I den vita kuren satt en uniformerad parkeringsvakt.

När man lyfte blicken såg utsikten ut så här

Den vita byggnaden snett framför det stora tornet är Thomaskyrkan där Johann Sebastian Bach var organist 1753-1750.

Att möta våren i Ukraina

Nu börjar våren anas här i Göteborg. Idag är det 12 grader varmt. Men jag mötte förstås våren redan för en vecka sedan i södra Ukraina

På serveringen vid hotellet hade löven redan slagit ut.

Serveringspersonalen i sina ukrainska folkdräkter njöt av solskenet i brist på kunder

Så var det dags att ta årets första lunch utomhus. I Ukraina började det förstås med vodka med mullbärssaft till. Jag hade min svarta Armanikavaj på, tillfället till ära

En mödosam resa till Krim. Del 2

Vi fortsatte resan från Simferopol till Sudak med bil. När vi var framme hade  vi rest i 14 timmar. Vi kom fram 55 minuter innan jag skulle framträda. Då hade jag inte duschat eller borstat tänderna på 30 timmar

Sudak visade sig vara en vacker badort som låg nedanför en vacker borg från medeltiden

Utsikt över Svarta Havet

Efter en snabb dusch, tandborstning och byte av kläder stod jag i föreläsningssalen. Jag hade en blå kavaj från Hugo Boss, mörkblå jeans från J Lindeberg och en ljusblå skjorta från Lexington. Jag vet att man inte skall ha slips till button-down, men det fick bli en mörk slips med blå ränder i alla fall.

Efter föreläsningen åkte vi upp till den vackra borgen på berget för en snabbvisit

Borgen byggdes av köpmän från Genua på 1300-talet. Innan dess hade Sudak ägts av familjen Polo från Venedig

Utsikt över Svarta Havet

Visst var det en vacker borg? Sedan åkte vi direkt tillbaka till Odessa med bil. Det var en resa på 9 timmar.

Potemkins trappor

Den mest kända sevärdheten i Odessa är Potemkins trappor. De flesta har sett barnvagnen som rullar nerför trapporna i Eisensteins stumfilm Pansarkryssaren Potemkin från 1925. Filmen handlar om arbetarupproret i Odessa 1905, som stöddes av matroserna på Potemkin. I filmen massakreras arbetarna av tsarens trupper vid trappan

Här står jag längst ned på trappan

Här syns trappan på lite längre avstånd. När man ser den nerifrån märks knappast avsatserna och den ser större och längre ut än den är

Trappan byggdes 1836-41 för att binda ihop hamnen med stadens cenrum

Underligt nog kan man inte köpa några vykort eller bilder från den berömda filmen i någon av souvenirbutikerna. Den heter egentligen Primorskijtrappan, men kallas allmänt Potemkintrappan

När man ser på trappan uppifrån syns nästan bara avsatserna och den ser kortare ut än den är. Detta är en medveten utförd optisk illusion av de som byggde trappan. I bakgrunden Odessas hamn med den berömda piren

Här har jag nästan kommit upp för hela trappan. Lägg märke till att jag hann byta kläder på vägen upp. Bredvid mig står guiden Anna

Högst upp ovanför trappan står en staty på ett barnbarnsbarnbarnbarn till kardinal Richelieu (känd från De tre musketörerna). Hertig Richelieu var stadens förste borgmästare efter att den grundats omkring 1793.

På middag i Kazakstan

På kvällen blev jag bjuden på middag i Kazakstan. Vi gick till det här stället.

Som ni ser var det inte en kazakstansk restaurang utan en uzbekisk.

Här blir det uzbekiska inslaget ännu tydligare

Den här brödbiten med fyllning av hästfärs var typisk. Till maten drack man, som ni ser på glasen, cognac från Almata och vodka. Lägg märke till de tjusiga besticken.  

Här ser ni en typsik uzbekisk rätt. peppar-och saltkaren är också fina. Bordet var nu fullt av vodkaglas.

Här sitter jag vid bordet i min ljusblå buttondownskjorta från Lexington. Skönt med kuddar på stolen. Servitrisen ser lite uttråkad ut.

De andra vid bordet kom från Kazakstan, Sibirien och Vitryssland. Jag vågade dock inte fråga om nallebjörnar.

Sedan blev det dansuppvisning. Mannen till vänster ser helt chockad ut.

Den här mannen ser mer nöjd ut.

Okända sevärdheter. Lenin på Frihetstorget i Kharkov, Ukraina

Livet är svårt att förutsäga. Vem hade kunnat säga för tre veckor sedan att jag hastigt och lustigt skulle befinna mig i Kharkov i östra Ukraina?

Det här huset från gamla sovjettiden passerade vi på väg från flygplatsen

En siluett av en gammal bekant syntes utanför hotellet

Jovisst, visst är det Lenin som står där i ena änden av Frihetstorget

Och här är ännu en gammal bekant. Visst är det jag som står där framför Lenin med min gamla läderjacka från Jack-Jones och button-down skjorta från Timberland. Här kände jag mig hemma. Nästan alla män i Ukraina har svarta läderjackor..

Om man vill vara lustig kan man säga att Lenin gått mig åt huvudet.

Här ser ni andra änden av Frihetstorget. Lägg märke till de lustiga parkeringarna mitt i all trafiken



Frihetstorget är världens sjätte största torg. Gissa vilka de andra är?



Att det är stort ser ni av den här bilden. Lenin skymtar i bakgrunden.

På torget finns skylten från fotbolls-EM fortfarande kvar.

Nizhny Novgorod

Vi fick också en eftermiddag för att se oss omkring i Nishny Novgorod, som ligger där floderna Volga och Oka möts.

Oka går åt vänster, Volga åt höger



Pråmar på Volgas vatten. Kommer ni ihåg Pråmdragarens sång?



Här äter jag glass ovanför Volga

Vi tog också en färjetur på Volga

Stora måsar följde efter båten

Kremlin syns ovanför 1700-talshusen

Här ser ni ryska vapen som tillverkats i staden. Nu är vi innanför Kremlin.

Den här gågatan gick genom centrala staden och slutade vid Kremlin.

Buss och Kremlins stora torn.