Hemma igen

Så är jag då äntligen hemma igen, efter 3 veckor då jag varit i Rwanda, Chicago, Stockholm och Cebu City i Filippinerna. Mer om detta de närmaste dagarna

Utanför fönstret har träden blivit höstligt färgglada.

Jag konstaterar också att jag klarade mig med 36 timmars marginal från den stora jordbävningen i Cebu, med 7,2 på Richterskalan. Kände dock hur hotellet gungade sista kvällen. Antagligen ett förskalv. Klocktornet på den här kyrkan från 1700-talet skall ha raserats.

En utflykt i Cebu, Filippinerna

Idag höll jag min andra föreläsning och sedan bar det av på utflykt i Cebu. Den här staden har en flyktig plats i världshistorien. Det var här som Magellan dödades under världens första världsomsegling 1521. Han fick alltså inte fullborda den själv.

Här står jag utanför San Pedrofortet som ursprungligen är från 1565 då spanjorerna inledde sin erövring av Filippinerna. Namnet på staten kommer av att Filip II var kung av Spanien vid den tiden. Jag har skjorta från Gant och jeans från J.Lindeberg. Passar bra när det är 32 grader varmt.

En byggkran skymde sikten framför fästningen

Längst upp till vänster Magellan, till höger hövdingen Lapu-Lapu som besegrade och dödade Magellan, och nederst en tavla på när Magellan dödas.

En bild inifrån fortet

En bild från muren

Den andra stora sevärdheten är en kopia av det kors som Magellan satte upp när han landsteg vid Cebu. Det finns i byggnaden rakt fram.

Och här är korset.

Och här är jag framför korset

Sedan gick vi vidare mot stadens tredje sevärdhet. Eftersom det var fredag var det mycket folk ute på stan

Den tredje sevärdheten är kyrkan Basilica Minore del Santo Nino. Den byggdes först 1565 men har brunnit ner tre gånger. Den nuvarande byggnaden är från 1737.

Här finns en staty av Jesusbarnet från när Magellan kom 1521. Numera vallfärdar människor hit för att uppleva mirakel.

Här en av de färgglada bussarna. Kallas jeepies

Fattigdomen var stor i Cebu och många människor bodde i ruckel

Här en bild på en kåkstad i sluttningarna runt staden

Utsikt över Cebu

Ännu en färgglad jeepie

Framme i Cebu City i Filippinerna

Efter 20 timmars resande kom jag äntligen fram till Cebu City på Filippinerna. Här skall jag hålla föredrag på Asiens demensmöte.

Hotellrummet var helt Ok!

Utanför hotellet låg ett nybyggt köpcentrum

I fjärran tornade bergen upp sig utanför mitt fönster

Från fönstret kunde jag se ut över staden åt alla håll

Jag kunde också se hamnen. Hit kom Magellan på sin världsomsegling1521. Här blev han också dödad av infödingarna några veckor efter ankomsten. Han lyckades alltså aldrig själv fullborda världsomseglingen som bland annat tagit honom runt Sydamerikas sydspets

40 år senare kom spanjorerna tillbaka. Med utgångspunkt från Cebu City lyckades de erövra hela Filippinerna. 350 år senare köpte amerikanerna Filippinerna från spanjorerna

Dags för föreläsning!!

Så var det dags att ge sig av till föreläsningen på 3:e årliga Turkiska Alzheimermötet som gick av stapeln på Militärmuseét i Istanbul. Skulle jag få tillbaka rösten?

Rösten kom tillbaka precis innan föreläsningen. Aldrig har jag föreläst med en sådan sexig röst. Här ovan ser ni föreläsningssalen.

På väg från föreläsningen tog jag en bild på mig själv i en jättelik spegel.



Här står jag framför programmet med Kemal Ataturk på väggen bakom. Klädseln blev svart Armanikavaj, vit skjorta från Melka och svarta byxor från Hilfiger. Slips kunde jag inte ha för halsbesvären. Det kunde ha blivit pinsamt eftersom alla män verkade ha kavaj och slips på mötet. Jag räddades av att den tyske föreläsaren innan mig hade för stora jeans och burrig tröja.




Förstorad detalj från programskylten





På kvällen blev den middag. Här friterad peppar. Den var väldigt stark.



Som tur var fick vi raki att skölja ned den med

Här sitter jag med en iranier och den turkiske värden till höger. Till vänster den tyske föreläsaren som hade tröja. Min röst var fortfarande rätt kraxig även om jag var rätt kaxig (Obs skämt!!)

Till efterrätt fick vi baklava, en tunn deg runt malda pistagenötter.

Istanbul. Hotell Ramadan

Så har jag åter hamnat i Istanbul och återigen på Hotell Ramada. Kom fram vid 7-tiden på kvällen och tog en ensam middag på en nästan tom hotellrestaurang. På gatan utanför gick människorna omkring med mobiltelefoner tryckta mot sina kinder. Men jag har inte fått tillbaka min iphone och jag har inte fått tillbaka min röst. Nu är det bara 17 timmar kvar till föreläsningen. Kommer jag att kunna pressa fram några ord som översättaren kan förvandla till flytande turkiska?

Jag fick i alla fall en minisvit så jag får plats att röra mig

Längst bort är arbetsbordet. Lampan är så lågt placerad att jag får krypa under den för att komma fram till arbetsplatsen

Panoramafönstren vätter mot en liten knutpunkt, Halaskargazi Cad. Hotellet ligger i Nya Staden (som i och för sig är rätt gammal, här bodde utländska köpmän och hantverkare sedan tiden för östromerska riket) långt bort från Gyllene Hornet, några kilometer bortanför Taksimtorget.

Sängen ser i alla fall bekväm ut. Hoppas den är det

Sovrummet vätter mot en bakgata med en liten restaurang. Här sitter också en ensam man och äter.

Okända sevärdheter. Del 12. Skridskobanan i Almata

Ni som varit med länge kommer säkert ihåg skridskobanan i Almata. Det var där alla världsrekord i skridskoåkning slogs under 60-och 70-talet. Nu har jag varit där.

Här ligger den klassiska arenan

Den ligger i en sänka uppe i bergen i västra Himalaya

Så här ser den ut från utsidan

Det var inte bara jag som ville ta kort utanför skridskoarenan

Bergen var fortfarande pudrade i snö

Resan gick vidare till Almata

Så åkte vi vidare till Almata, den gamla huvudstaden. En gång känd som den grönaste staden i Sovjetunionen. Almata betyder staden med äppelträden.

Nytt hotellrum. Den stora väskan har funnit sin plats på golvet.

Utsikt från hotellrummet. Den här staden flödade av grönska. Det var som om den hade byggts i en skog.

Från hotellrummet kunde man också se Tien-Shanbergen, den västligaste utlöparen av Himalaya.

Också detta hotell hade en jättelik atrium med palmer.

På väggarna var skulpturer av khaner, härskare av Kazakstan till 1860-talet. De var efterlevare från mongolerna som erövrade området på 1200-talet. Alla kazaker tillhör fortfarande en stam, även om man inte tar så allvarligt på det numera.

Okända sevärdheter. Del 17. Bayterek-tornet i Astana

Den största sevärdheten i Astana är Bayterek-tornet.

Så här ser det ut nedifrån. Vi tog hissen upp till kulan på toppen.



Här kan man lägga sin hand i en avgjutning av president Nazarbayevs hand. Ibland spelas en melodi som han skrivit själv. Det hände inte när jag lade ner min hand. 




Här står jag med handen i president Nazarbayevs hand.



Från tornet hade man utsikt över det futuristiska Astana. Känner ni igen köpcentret?

Velodromen är formad som en cykelhjälm. Fiffigt!

Utsikt mot presidentpalatset