En promenad i Åbo

Trots att det var 10 grader kallt, och att jag hade glömt att ta med vinterkläder, passade jag på att ta en promenad i Åbo. Här hittade jag en av världens vackraste torg, och en stad fylld med poetiska namn och lämningar från den svenska stormaktstiden.

På Sömnens kulle ligger domkyrkan från 1300-talet. Här är Karin Månsdotter begraven. Det var för kallt för att sitta på parkbänkarna.

Här står jag framför domkyrkan, på Sömnens kulle, utan mössa, halsduk och långkalsonger. Den engelska jackan är från Gant och jeansen från Levis.

Från domkyrkans trappa ser man ner mot Aura å och strandpromenaden

Inne i domkyrkan hittade jag den här spännande sarkofagen.

Utanför kyrkan stod en staty av Mikael Agricola som införde reformationen i Finland och dessutom införde ett finskt skriftspråk.

Nedanför domkyrkan ligger Domkyrkotorget som är ett av de vackraste torg jag sett. Det här 1600-talshuset står på torgets östra sida

Mitt på torget står den här kaxiga statyn på Per Brahe.

Mitt på torget står också jag, kylslagen i den bistra vintern



Per Brahe var ståthållare i Finland under större delen av 1600-talet. Han är känd för Brahe Hus utanför Gränna, och var en av sin tids rikaste svenskar.



Åbo Akademi, som grundades av Per Brahe på 1600-talet, ligger också på torget. Idag finns här det svenska universitetet

Åbo stadsbibliotek byggdes i slutet av 1800-talet, men byggnaden är som synes inspirerad av Riddarhuset i Stockholm.

Aura å vindlar genom Åbo. Jag promenerade vidare på strandpromenaden till höger

Statyn av Paavo Nurmi står mitt på gatan vid ån. Han var en av världens bästa långdistanslöpare på 1920-talet och är nationalhjälte i Finland. Här hamnade jag i skuggleken igen. Den röda bilen skulle dyka upp igen.

Mycket riktigt, här dök bilen upp igen framför utomhusteatern. Innan jag hann avslöja honom hade han försvunnit i fjärran.

Jag vandrade vidare utefter strandpromenaden vid Aura å.

Här är stadsteatern. En byggnad bara en arkitekt kan älska.

Utefter ån låg flera båtar som användes som restauranger.

Jag hann inte promenera längre än hit. Hade en föreläsning som väntade. Långt i fjärran ligger Åbo slott från 1280-talet. Här residerade den blivande Johan III på 1560-talet.

Rockfestival. Where the action is. Del 2. Förspelet

Så gav vi oss då iväg till Slottskogen och Azaleadalen en strålande högsommardag i Göteborg. Efter att ha hämtat ut våra armband strosade vi bort till Azaleadalen.




I Azaleadalen var det liv och rörelse. Massor av matstånd och på bilden ser ni området där man kunde köpa starköl och vin. Lägg märke till hur fint de två männen på gångbanan går i takt. Sådant ser man inte så ofta nuförtiden.

 

Vi gick dock direkt till stora scenen (The Mirror Stage). Här hade massor av människor samlats för att se the Ark.



Vi gick lite närmare för att se bättre. Lät väldigt bra och Ola Salo verkade vara i fin form. De fick också fina recensioner i tidningarna i dag. Kanske bra att ha en avskedsturné om man skall tagga igång. Vi stannade dock bara på några låtar eftersom törsten började bli svår i hettan.



I stället tog vi vägen mot serveringen och lämnade Mirror Stage bakom oss.

 

Och här står jag äntligen med en flaska kall (men inte iskall) öl. Klädseln det vanliga preppy, både pikétröja och chinos från Hilfiger. Känns tryggast så. Lägg märke till mannen med hatten i bakgrunden. Han tittade undrande på mig när jag frågade om han lekte skuggleken.



Efter den kalla ölen bar det av till lilla scenen (High Voltage Stage). Här spelade Bright Eyes. Aldrig hört dem förut, men Conor Oborst har en bra röst.



De började lite trögt men efterhand spelade de upp sig och man kom in i deras melankoliska folkrock

Sedan rusade vi tillbaka till Mirror Stage för att se Glasvegas. De började också lite trögt i värmen och vi tyckte vi stod lite långt bort, så vi bestämde oss för att gå närmare.

Till slut lyckades vi komma ganska nära efter att ha promenerat i zick zack mellan åskådarleden. Till höger var lutningen ganska stor och man fick en bra utsikt. Glasvegas spelade upp sig och vi kom mer och mer in i musiken.



James Allens röst var underbar och lyfte nästan till Bonohöjder på slutet. Jonna Löfgren från Boden spelade med fantastisk tyngd på sina trummor.

Sedan gick vi tillbaka till serveringen för mer öl och vin medan Brandon Flowers uppträdde på High Voltage Stage. Han hördes bra eftersom den scenen låg alldeles bredvid serveringen. Man kände en lycklig festivalkänsla pirra i bröstet. Kanske blir det Way Out West i augusti i alla fall?

På väg till Mirror Stage för att se Coldplay stannade vi i alla fall upp en kort stund för att se Brandon Flowers. Lät som något man skulle kunna lyssna mer på.  

 

Sedan slutade Brandon Flowers plötsligt att spela och alla människor rusade mot Mirror Stage för att få så bra platser som möjligt när Coldplay började spela. Vi rusade med. I nästa inlägg får ni veta om vi fick bra platser och om konserten blev bra.

Skuggleken Del 3 (forts från 21/6 och 25/6)

När jag upptäckte mannen i den märkliga hatten på midsommarafton berättade han att han följt efter mig ända till London. Och mycket riktigt, om man tittar på bilden från Westminister Bridge och förstorar den anar man hur han står på höger trottoar och betraktar mig med en förnöjsam min medan han lutar sig mot broräcket. Ni som sett Antonionis film Blow Up från 1966 inser arbetet bakom att identifiera honom. Kan bli årets sommarpyssel att tävla om vem som identifierar honom först.

Midsommarafton. Del 1

Vi firade traditionell midsommar i Dragsmark nära Fiskebäckskil.

Medan midsommarstången restes spelade spelmännen

Sedan började dansen kring stången. Små grodorna...

...är lustiga att se

Och plötsligt upptäckte jag att han var där mitt i vimlet. Mannen med den mystiska hatten (se inlägget 21 juni). Och mycket riktigt, det var han. Han hade följt efter mig ända till London och tillbaka. Det var nytt rekord för honom, 3 dygn, 2 timmar och 8 minuter. Mäktigt!!. Konstigt att jag inte upptäckte honom på flyget...

After work på en tisdag?

Jag får ofta frågan om man kan ha after work på en måndag. Om man inte är skådespelare (som ofta bara kan ha after work på måndag pga sina arbetstider) skulle jag kraftigt avråda från detta. För de flesta andra yrkesgrupper ger detta ett allmänt alkoholiserat intryck, som om man inte klarar av en vit måndag efter en helgs kraftigt festande.

Men tisdag går alldeles utmärkt!! Dock skall man då tänka på att man absolut inte skall klä upp sig, det ger bara ett löjligt intryck. After work torsdag eller fredag är det helt OK att man är lite finare (men samtidigt inte glömmer bort att det fortfarande är arbetsklädsel som gäller, se inlägg 25/2, 1/4). Tisdag after work kräver en tuffare och lite råare klädsel.

Claes har valt en Bugattijacka i skinn, vilket ger en rå tisdagskänsla. Den tjusiga blåvitrandiga bäckeböljaskjortan är från Park Lane. Lägg märke till de vältajmade röda knapparna, en fräck detalj som alltmer verkar bli årets sommarfluga. För att ytterligare stärka den lite råa stämning som krävs vid ett tisdags after work har Claes valt accessoar med omsorg; en Omega Seamaster inköpt i Kabul! Trots riskerna väljer alltfler att köpa sina armbandsur i Kabul.
Lägg märke till mannen med den mystiska hatten som speglas i fönstret bakom Claes. I samma ögonblick som kortet togs insåg jag att han följt efter mig under hela dagen. Mycket riktigt, när jag avslöjade honom hade han skuggat mig i 6 timmar 38 minuter och 15 sekunder. Därigenom hade han förlorat mot sin kompis som skuggat mig i 6 timmar och 40 minuter dagen innan. Detta illustrerar hur spännande skuggleken kan vara ibland. De två vännerna skuggade i hatt för att göra det hela mer spännande. Ett mycket finurligt grepp. Mer om skuggleken skrev jag i inlägget  17 juni.

Roliga sällskapslekar. Del 1. Skuggleken.

Inför helgen är det många som får ångest över att behöva tänka ut vilka sällskaplekar man skall leka. Därför kommer jag nu att börja en serie med roliga sällskapslekar. En både rolig och lärorik lek är skuggleken, som inte kräver några redskap (förutom ordentliga promenadskor). Den ger både motion och spänning. Man kan leka den själv eller vara några stycken. Man väljer ut en person på gatan och följer efter denne. På detta sätt lär man sig mer om platsen där man befinner sig och om mänskligt beteende. Är man flera kan man tävla om vem som skuggar längst utan att bli upptäckt.


Den här mannen följde jag genom hela Budapest under några eftermiddagstimmar när vi lekte skuggleken för några år sedan. Bilden är tagen precis innan han avslöjar mig på Kedjebron (Lanchidbron) som förbinder Buda och Pest över Donau. Ni ser att han börjar  titta sig misstänksamt omkring.