Reseetikett Del 2. Bagaget

Resandet är omgärdat av många etikettsregler. Jag har tidigare skrivit om hur långt före avresan man skall komma till flygplatsen (inlägg 28/3). Nu har jag kommit till bagaget. - 'Hur mycket bagage skall man ha med sig på resan?' är en fråga jag ofta får. Etiketten säger att man skall ha så lite med sig som möjligt. Inget är så provocerande som att ha med sig ett stort bagage. Om ni har med ett stort bagage kommer ni ofrånkomligen att få kommentarer från omgivningen. Grundlinjen när man reser är att verka så resvan och blassé som möjligt. Och bland resenärer, speciellt ovana sådana, finns en övertygelse om att ju mindre bagage, ju mer resvana. Hur många gånger har man inte hört om folk som imponerar genom att säga att de bara har en tandborste med sig när de reser till New York?

Hur gör jag då själv? Ni som följer den här bloggen vet att jag föredrar en provocerande outfit, speciellt när det gäller accessoarerna. Bagaget är den ultima accessoaren på resor. Alltså har jag alltid ett stort bagage. Inte bara för att göra outfitten fräckare utan också för att resandet har lärt mig att man aldrig kan ha för mycket med sig på resorna. Hur roligt är det att ha samma kostym varje dag? Att ha samma skjorta morgon som kväll, dag efter dag? Att dricka vattnigt kaffe i USA för att man glömt ta med Nescafé? Att inte ha matolja till salladen i Bulgarien? När jag nu reser till Bologna skall jag vara borta i 4 dagar. Detta innebär att jag bara när det gäller kläder behöver ha med mig två kavajer, 10 skjortor, 9 kalsonger i olika färger, 3 strumpor, skor för olika situationer, träningskläder, två slipsar, en kostym, 4 t-shirts, och ett par kortbyxor. För att inte tala om alla detaljer som resehandböcker, facklitteratur, manuskript, pennor, salt och peppar, pizzakryddor, öronproppar, ögonskydd, läsglasögon, paraply, och inte minst en bra och robust tandborste. Detta kräver en stor resväska. Jag har själv en hård Samsonite i en chockgrön färg så att man inte tar fel vid bagageutlämningen. Hur tråkigt är det inte när man har packat ner en nice outfit, och kommer hem till hotellrummet bara för att finna att man tagit med sig en väska med urtråkiga kläder från bagagebandet?



Man bör ha en väska som är så stor att man själv vid behov kan krypa ner i den utan svårighet



Här står jag vid min packade väska. Reseklädseln är jeans och en smårutig skjorta från Rileys. Skjortan är väl tilltagen vilket är skönt när man reser. Jeans är praktiskt och det märks inte så mycket om man skulle spilla champagne på byxorna. Lägg märke till att jag alltid reser barfota. Det ger både en mer naturlig ursprunglig känsla och man slipper fundera över valet av strumpor, vilket är bra eftersom resandet i sig ändå innebär så många svåra val.



Reseetikett. Del 1. När åker man till flygplatsen?

Inget är så omgärdat av tysta etikettsregler som resandet. Det gäller att alltid ge intryck av vara en världsvan resenär och inte som att man kommer från landet och aldrig rest utanför Värnamo. Få saker väcker så mycket spydiga kommentarer som när man kommer för tidigt till flyget (för mycket bagage skall avhandlas i ett senare inlägg), det vill säga långt före den timme som krävs av de flesta flygbolag. Hur tidigt skall man då komma till flyget? De flesta ovana resenärer tror att man skall dyka upp så sent som möjligt för att verka världsvan. Inget kan vara felaktigare.

Är passet med? Är biljetterna med? Vart skall man resa?

Resandet går genom tre faser. Fas 1 är när man aldrig rest förut. Då kommer man i god tid för att inte missa flyget. För de flesta går den här fasen över efter första resan. Sedan kommer fas 2. Då skall man visa sig världsvan och kommer så sent som möjligt. Man dyker upp i sista ögonblicket och tittar sig överlägset omkring mot mer ovana resenärer. De flesta vanliga resenärer kommer aldrig längre. De som reser riktigt mycket (minst 1,5 million miles) kommer till fas 3. Då har man rest så mycket att man varit med om att taxin fått punktering på väg till Landvetter, att bara ett rör varit öppet på Lincolntunneln på väg till Newarkflygplatsen (köerna gick till Central Park), att en lastbil legat på tvären över vägen från Lalilebala, att heliga kor blockerar vägen utanför New Delhi, för att inte tala om vad som händer vid vanliga bilolyckor eller vid rusningstid i världens storstäder. Eller vid oväntade demonstrationer eller karnevalståg. Man vet också att köerna vid säkerhetskontrollen kan varat kilometerlånga, till och med på den minsta flygplats i Sydamerikas djungler. När man nått fas 3, och de flesta når aldrig dit, åker man till flygplatsen i god tid, checkar in i lugn och ro, passerar säkerhetskontrollen utan att stressa, och njuter av ett gott glas vin medan man läser senaste Time Magazine i loungen.



Se hur lugnt och fint jag har det i loungen i god tid innan planets avgång. Lägg märke till den tjusiga skjortkragen.

 Var dock medveten om att många blir provocerade när ni föreslår att resa till flygplatsen i god tid, och att ni kommer att få hånfulla kommentarer från era presumtiva medresenärer. När kommentarerna kommer vet ni att de ännu inte nått sina 1,5 millioner miles.