Utsikt från mitt fönster. Och plötsligt var det sommar

Våren fortskrider utanför mitt fönster. För två dagar sedan såg det ut så här.



Träden framför Engelbrektsgatan började bli lite gröna





Idag var det 15 grader varmt och det var alldeles grönt famför Engelbrektsgatan



Framför Heden var det bara kala grenar igår. Men någon hade placerat ett färgglatt tält på Heden

Idag började även träden framför Heden bli gröna. Sommaren exploderar framför oss. Kanske det inte hinner bli någon vår i år?

Att möta våren i Ukraina

Nu börjar våren anas här i Göteborg. Idag är det 12 grader varmt. Men jag mötte förstås våren redan för en vecka sedan i södra Ukraina

På serveringen vid hotellet hade löven redan slagit ut.

Serveringspersonalen i sina ukrainska folkdräkter njöt av solskenet i brist på kunder

Så var det dags att ta årets första lunch utomhus. I Ukraina började det förstås med vodka med mullbärssaft till. Jag hade min svarta Armanikavaj på, tillfället till ära

En märklig resa till Västerås

Så var det dags för ännu en märklig resa. Denna gång en tågresa till Västerås, bara en vecka efter tågresan till Krim. Redan inledningen var konstig. När jag skulle stiga på min vagn strax innan klockan 8 blev jag tillsagd av en SJ-arbetare som höll på att fylla på vatten att den här delen av tåget inte skulle åka förrän kl 12. Min del skulle vara längre bort på perrongen. Tacksam gick jag bort till den delen av tåget som skulle åka kl 8. Men ingen vagn matchade numret till min biljett. Jag gick tillbaka. SJ-arbetaren hade försvunnit. Jag gick ännu en gång på vagnen som stämde med min biljett. Frågade mina medresenärer som alla blev lite oroliga men vi kom överens att stanna. Mycket riktigt gick också denna del av tåget kl 8. Ja, det var ett roligt skämt.

Här är min plats på tåget. Jeansen är från J.Lindeberg

På vägen passerade vi Köping

Till slut var jag framme i Västerås. Så här ser det ut utanför stationen

Ingång till Mälardalens Högskola. Här höll jag en tre timmars föreläsning om Det Nya Åldrandet, Depression hos äldre och Sex hos äldre. Alltså många hopp mellan ytterligheter.

Så här ser högskolan ut på lite avstånd. Ena halvan ligger i Västerås, andra halvan i Eskilstuna

På väg tillbaka till tåget hann jag titta lite på stan. Här är en vacker byggnad som jag inte vet något om.

Västerås Domkyrka från 1271. Den har tre stjärnor i Guide Michelin vilket innebär att den är värd en egen resa. Alltså gick jag inte in eftersom jag var i Västerås i ett annat ärende.

Västerås Centralstation. Den är från 1990-talet, men är en kopia av stationshuset från 1871. Ännu en gång blev jag lurad på denna resa, allt är inte vad det synes vara.

Första delen av resan hem gick till Katrineholm. På vägen passerades den gamla bandymetropolen Hälleforsnäs. Kommer ni ihåg den? På bilden syns stationshuset i Katrineholm. Det är äkta och från 1862.

Förtretligheterna fortsatte. Tåget var kraftigt försenat på grund av en gräsbrand på Västgötaslätten, som stoppat alla tåg på eftermiddagen. Jag tröstade mig med Mannerströms räkmacka och en Mariestad Export. Till slut kom vi dock fram till Göteborg 1,5 timme försenade. Det kunde varit värre.

Nu börjar de första gröna löven skymta utanför mitt fönster

Nu börjar nog våren komma snart. De första löven anas från träden utanför mitt fönster, trots att det fortfarande är kyligt ute.

I träden bakom parkeringsplatsen kan man ana de första löven

Här syns det lite tydligare. Lägg märke till de nya bostadscontainrarna som placerats framför Park Elite. Kanske kan de hjälpa upp bostadsbristen i centrala Göteborg? Ett lovvärt initiativ från den nya stadsarkitekten för att öka förtätningen av citybebyggelsen?

Träden framför Heden är fortfarande kala

Valborgsmässoafton

I år hade jag ingen Valborgssupé. Istället gick vi rakt över gatan till Berzelius. Det ligger i hörnet av Berzeliigatan och Södra Vägen. Här tog vi en svensk tapas. Det har ju blivit populärt med tapas baserat på olika nationella kök.


Uppifrån och ned ser ni:
Skagencanapé på kavring
Berzelius köttbullar med lingon och pressgurka
Gubbröra med mörk kavring
Älgkorv med pepparrotsdipp
Vedrökt karré från Jokkmokk



Till detta ett vitt vin. Det var riktigt delikat. Hit återkommer vi gärna.

Som efterrätt provade jag en creme brulé (eller som det hette i Ukraina Burnt Cream). Det var som vanligt en besvikelse (speciellt som tapasen var så god). Skalet var inte varmt och det var  lite för mycket socker. Den var dock bättre än den jag fick i Ukraina.

En mödosam resa till Krim. Del 2

Vi fortsatte resan från Simferopol till Sudak med bil. När vi var framme hade  vi rest i 14 timmar. Vi kom fram 55 minuter innan jag skulle framträda. Då hade jag inte duschat eller borstat tänderna på 30 timmar

Sudak visade sig vara en vacker badort som låg nedanför en vacker borg från medeltiden

Utsikt över Svarta Havet

Efter en snabb dusch, tandborstning och byte av kläder stod jag i föreläsningssalen. Jag hade en blå kavaj från Hugo Boss, mörkblå jeans från J Lindeberg och en ljusblå skjorta från Lexington. Jag vet att man inte skall ha slips till button-down, men det fick bli en mörk slips med blå ränder i alla fall.

Efter föreläsningen åkte vi upp till den vackra borgen på berget för en snabbvisit

Borgen byggdes av köpmän från Genua på 1300-talet. Innan dess hade Sudak ägts av familjen Polo från Venedig

Utsikt över Svarta Havet

Visst var det en vacker borg? Sedan åkte vi direkt tillbaka till Odessa med bil. Det var en resa på 9 timmar.

En mödosam resa till Krim. Del 1

Onsdag strax innan midnatt tog jag tåget till Krim.

Varje vagn hade sin egen tågvärdinna

Vagnarna var målade i Ukrainas gula och blå färger. Det kändes hemtamt



De långa korridorerna kändes som tagna ur en James Bondfilm



Interiör från sovvagnen. Här skulle jag tillbringa de närmaste 12 timmarna utan mat

Utsikt från en järnvägsvagns fönster

Typiskt hus på Krim

Till slut var vi framme vid Simferopols pampiga järnvägsstation. Då hade vi åkt tåg i 12 timmar och det fanns ingen mat och ingen möjlighet att tvätta sig på tåget.

Ännu en bild från järnvägsstationen. Simferopol är för övrigt Krims huvudstad.

Nu återstod bara 2 timmars bilresa till Sudak där jag skulle föreläsa. Livet kan vara mödosamt för en föreläsare