En mödosam resa till Krim. Del 2

Vi fortsatte resan från Simferopol till Sudak med bil. När vi var framme hade  vi rest i 14 timmar. Vi kom fram 55 minuter innan jag skulle framträda. Då hade jag inte duschat eller borstat tänderna på 30 timmar

Sudak visade sig vara en vacker badort som låg nedanför en vacker borg från medeltiden

Utsikt över Svarta Havet

Efter en snabb dusch, tandborstning och byte av kläder stod jag i föreläsningssalen. Jag hade en blå kavaj från Hugo Boss, mörkblå jeans från J Lindeberg och en ljusblå skjorta från Lexington. Jag vet att man inte skall ha slips till button-down, men det fick bli en mörk slips med blå ränder i alla fall.

Efter föreläsningen åkte vi upp till den vackra borgen på berget för en snabbvisit

Borgen byggdes av köpmän från Genua på 1300-talet. Innan dess hade Sudak ägts av familjen Polo från Venedig

Utsikt över Svarta Havet

Visst var det en vacker borg? Sedan åkte vi direkt tillbaka till Odessa med bil. Det var en resa på 9 timmar.

En mödosam resa till Krim. Del 1

Onsdag strax innan midnatt tog jag tåget till Krim.

Varje vagn hade sin egen tågvärdinna

Vagnarna var målade i Ukrainas gula och blå färger. Det kändes hemtamt



De långa korridorerna kändes som tagna ur en James Bondfilm



Interiör från sovvagnen. Här skulle jag tillbringa de närmaste 12 timmarna utan mat

Utsikt från en järnvägsvagns fönster

Typiskt hus på Krim

Till slut var vi framme vid Simferopols pampiga järnvägsstation. Då hade vi åkt tåg i 12 timmar och det fanns ingen mat och ingen möjlighet att tvätta sig på tåget.

Ännu en bild från järnvägsstationen. Simferopol är för övrigt Krims huvudstad.

Nu återstod bara 2 timmars bilresa till Sudak där jag skulle föreläsa. Livet kan vara mödosamt för en föreläsare

Potemkins trappor

Den mest kända sevärdheten i Odessa är Potemkins trappor. De flesta har sett barnvagnen som rullar nerför trapporna i Eisensteins stumfilm Pansarkryssaren Potemkin från 1925. Filmen handlar om arbetarupproret i Odessa 1905, som stöddes av matroserna på Potemkin. I filmen massakreras arbetarna av tsarens trupper vid trappan

Här står jag längst ned på trappan

Här syns trappan på lite längre avstånd. När man ser den nerifrån märks knappast avsatserna och den ser större och längre ut än den är

Trappan byggdes 1836-41 för att binda ihop hamnen med stadens cenrum

Underligt nog kan man inte köpa några vykort eller bilder från den berömda filmen i någon av souvenirbutikerna. Den heter egentligen Primorskijtrappan, men kallas allmänt Potemkintrappan

När man ser på trappan uppifrån syns nästan bara avsatserna och den ser kortare ut än den är. Detta är en medveten utförd optisk illusion av de som byggde trappan. I bakgrunden Odessas hamn med den berömda piren

Här har jag nästan kommit upp för hela trappan. Lägg märke till att jag hann byta kläder på vägen upp. Bredvid mig står guiden Anna

Högst upp ovanför trappan står en staty på ett barnbarnsbarnbarnbarn till kardinal Richelieu (känd från De tre musketörerna). Hertig Richelieu var stadens förste borgmästare efter att den grundats omkring 1793.

Hotellrumsdörrar i Odessa

På mitt hotell i Odessa har man satt upp nummer, inte bara på hotellrummen utan det råkade bli på alla dörrar.



Hotellrumsdörr och nödutgång....



....bägge försedda med en tjusig nummerskylt

Också garderoben var försedd med ett nummer

Framme i Odessa


Så kom jag då äntligen fram till Odessa vid Svarta Havet. Känd för Eisensteins berömda film 'Pansarkryssaren Potemkin' (med den berömda scenen där en barnvagn rullar ned för en trappa) och som centrum för de lyxiga badorter där eliten roade sig under sovjettiden. Nu ligger staden i Ukraina.


Hotellet var lite 50-tal, men rummen var JÄTTESTORA med högt i tak.



Allt gick i rött, som man har rätt att förvänta sig i en gammal sovjetbadort

Till och med min jättestora väska blev liten i det jättestora rummet.

Här ser ni hallen till rummet

Det var vanliga nycklar till rummen. När såg man det senast?

På väg till Odessa

Så är jag på väg till Odessa och Krim för att hålla 3 föreläsningar. Jag flög först från Göteborg till Istanbul och sedan vidare till Odessa

På flyget till Istanbul fick jag denna måltid. Förrätten var bönor med tomatsås. Det påminde om när jag var på språkresa i England på 70-talet.

Huvudrätten var hamburgare med tomatsås. Till detta den turkiska lagern Efes.

I Istanbul fick jag några timmar att arbeta i loungen. Till detta ännu en Efes.

Som ni ser arbetade jag flitigt

Men jag hann äta lite också

Turkish Airways lounge i Istanbul är verkligen imponerande. Dessutom massor av god mat

...och man kan se flera TV-kanaler samtidigt.

Den dyraste korv jag någonsin ätit.

I veckan var jag i Stockholm. Vi gick på Urban Deli vid Nytorget. Det här stökiga stället är New York möter Söder. Man sitter vid bord eller i barerna mitt i en egen saluhall, där man kan handla gourmetmat.  Häftigt!

När jag såg att det fanns en korv som kostade 225 kr, på en annars normalt prissatt meny, kunde jag förstås inte låta bli att prova. Det var Nytorgets korv fylld med karré, prästost, och picklad rödlök. Den var god och smakrik, men kostade också 10 gånger mer än någon annan korv jag någonsin ätit.

Kalixlöjrom ingick förstås också i priset. Finns det något godare än att blanda korv och löjrom?

Vi provade också en underbar anklevermousse med fikonmarmelad. Hamnar bland de 3 godaste anklevrar jag ätit.

De första vårtecknen

Nu har de första vårtecknen visat sig utanför mitt fönster.

Man börjar ana att löven snart skall sprickas ut på trädens grenar

På Heden pågår fotbollsmatcherna för fullt

Den gula bilen har börjat köra på Södra Vägen. Ett säkert vårtecken!

Och i rabatterna tittar de första snödropparna fram

Till och med en förvirrad blåsippa har kommit fram

Ännu mer ale. En lugn fredagkväll framför TVn

Efter några hektiska veckor blev det en lugn fredagkväll framför TVn med en ale eller två

Lite räkor i en glasbåt, lite bröd och majonnäs på detta vacka glasfat



Till detta en lämplig ale. Denna gång en Scarecrow, en ekologisk ale från Storbrittanien. Om jag säger att smaken var något humlearomatisk med inslag av apelsinblommor, honung, aprikos, knäckebröd och örter vet ni precis vad jag menar.  



Sedan var det dags för femte säsongen av the Wire, lika svart som sitt omslag