Utsikt från ett fönster. Valborgsmässoafton

Panacottan står i kylen, liksom det vita vinet. Lägenheten är städad. Dags för party!!!. Alla skall ha med sig varsin rätt. Vad vet jag inte. I morgon får ni veta vad man äter på Valborg. Körerna vid Näckrosdammen började sjunga för en timme sedan. Om en dryg timme börjar Chalmeristkortegen. Det är Valborg, sol och rena sommarvädret!!Nu har träden vid Heden också börjat få löv.


22 april




24 april




26 april




27 april




Valborg!!




Kanske dags att se lite fotboll på Heden?





Eller ta en halv special med räktsallad hos Lasse på Heden?



After work på fredag. Varför inte ta en Singapore Sling?

Hur ofta har man inte ställt sig frågan var man skall ha sin after work på fredag. Ett intressant alternativ är Hotel Raffles i Singapore. Här kan man ta en Singapore Sling i orginal (den framställdes som ni vet första gången 1915 på Hotel Raffles) medan man skalar sina jordnötter. Skalen slänger man på golvet.Och så tänker man på gamla gäster som suttit i baren, som Ernest Hemingway, Somerset Maugham och Graham Greene. Visst kanske flygresan kan tyckas dyr bara för en kväll på hotell Raffles, men som ni ser på bilderna är det värt sitt pris.

Visst får man en härlig känsla av brittiskt kolonialliv när man kliver fram mot ingången?

Här sitter några glada gäster med varsin Singapore Sling i baren på hotell Raffles .

Visst är det skönt att sippa på en Singapore Sling på fredag kväll. Lägg märke till jordnötsskalen på golvet.



Nog ser dörrvakten mer distingerad ut än vad man finner på restaurangerna utefter Avenyn.

 Orginalreceptet på Singapore Sling:

• 30 ml gin
• 15 ml Heering Cherry Liqueur
• 120 ml ananasjuice
• 15 ml limejuice
• 7.5 ml Cointreau
• 7.5 ml DOM Benedictine
• 10 ml grenadine
• Ett stänk Angostura Bitter

Häll samtliga ingredienser i en shaker med is och skaka häftigt. Garnera med en skiva ananas och ett körsbär.

Ha en bra fredag!!

Utsikt från ett fönster i väntan på våren. Del 5. Och så lövades träden

När våren äntligen kom gick det fort. På bara några dagar lövades träden utanför mitt fönster

22 april

23 april

24 april



25 april



26 april

27 april kl 8



27 april kl 18



Duschar Del 5

Många har frågat varför jag inte skrivit något om duschen i Bologna. Svaret är helt enkelt att det finns alltför mycket att skriva om duschen i Bologna, och jag har inte haft tillräckligt med tid för att kunna göra den rättvisa. Ibland hittar man sådana duschar, de som utmanar och kräver tid att fullkomligt uppskatta.

Så här såg hela duschanläggningen ut. En till ytan enkel komposition. Väggfast duschhuvuvud, väggfasta kranar och en klöverformad ståanläggning med en mystisk mojäng i klöverfoten.



Kranarna var placerade i en övre och en nedre Wagnerformation. De övre kranarna av typ trekantig lejonnos var skrattretande lätta att använda, rött för värme och blått för kallt. Nästan för simpelt. Dock krävdes ett visst handlag för att få den rätta blandningen av kallt och varmt. Summan av trycket från kranarna var nämligen 1+1=1.  De nedre kranarnas uppgift var länge osäker och jag vågade därför till en början inte använda dem.



Duschhuvudet var av typen fiorentinsk festbonad. Klassiskt vackert, men de fiorentinska duschhuvudena har en tendens att överdimensionera spridningen av duschstrålarna. Detta blir speciellt tydligt när vattenstrålen är svag, vilket ofta sker när man bor på översta våningen i ett italienskt renässanspalats.


 

Det som gav mest huvudbry var dock mojängen som stack upp ur klöverfoten.  


                                            

Jag trodde först det var en ölflaska som placerats för kylning på ett ovanligt ställe, men kunde inte få av kapsylen och kunde inte heller komma på hur jag skulle få loss flaskan.  Jag gick därför ned till receptionen för att få hjälp.




Lösningen visade sig vara mycket enkel. Man hade placerat en fontän i badrummet! Mycket listigt. Än en gång visade sig italienarnas passion för skönhet. Det var dessutom väldigt avslappnande att ha en porlande  fontän i hotellrummet. En spännande idé som borde få fler efterföljare.



Att klä sig rätt när man tränar. Del 2

Våren kom plötsligt och det blev dags att byta till en träningsoverall lämpad för väderleken. Den här tjusiga träningsoverallen, en retromodell baserad på de klassiska 50-talsoverallerna, kommer från Craft och är inköpt på Löplabbet.



Lägg märke till den tajta passfomen som diskret framhäver kroppsformen utan att överdriva. De tjusigt nonchalant avklippta blå linjerna på sidorna, ett särmärke för Craft, gör att bäraren av overallen ser mer vältränad och slimmare ut än i verkligheten och ger overallen ett luftigt och fartfyllt intryck. Visst är det snyggt med den vita linjen vid dragkedjan, en skämtsam blinkning till 50-talet.



Den tuffa cut-away kragen i blått gör att man verkligen ser elegant ut i löparspåret. Jackan skulle utan problem kunna användas vid de flesta mingeltillställningar. Vid knäna har Craft lagt in små uppochnervända fickor med vita ränder. Tufft, men kanske inte det mest lämpliga stället för nyckelknippan.
De rymliga jackfickorna markeras med en djärv blå rand, en nästan alltför vågad utmaning till och med för att komma från Crafts designers 

Se hur laddad och välklädd jag ser ut innan det är dags att ge sig av! Lägg märke till löpardojjorna; NBs klassiska 1064!!

Så här ser det ut när man pustar ut efteråt. Inte en svettdroppe eller skrynkla på overallen, som behåller sin elegans även efter dryga 2 mils löpning.

En gammal LP-skiva. Del 2. The Saints

Hade precis glömt hur bra the Saints var när jag satte på LPn All Fools Day, som innehåller klassiker som Just Like Fire Would och Empty Page. Klassisk brittisk gitarrock, men råare, tyngre, gladare och mer kompromisslös än vad jag minns. Stones möter West Coast. Annars började den australiska gruppen som ett tidigt punkband, men gled senare över till R&B och mer poppig rock.

Och just då kom jag på att jag också glömt hur det är när det blir ett hack i skivan. Kommer ni också ihåg?


På All Fools Day bestod the Saints av Chris Bailey, Richard Burgmann, Ivor Hay och Archie Larizza.



Lägg märke till den lilla mojängen som ligger på skivskyddet. Det är rengöraren som man för över skivan innan man sätter stiftet på skivan. Bra att veta för en yngre generation.

Körsbärsträden blommar. Del 2. Göteborg

Alla pratar om att man måste åka till Japan, speciellt Kyoto, och se körsbärsträden blomma (se inlägg från 12/4). Men detta är helt onödigt, bara ännu ett exempel på resor man inte behöver göra. Allt är inte bättre utomlands. Det räcker att åka till Göteborg, korsningen Allén-Södra Vägen. Köp en sushi och tänk Japan. Eller ännu hellre, köp en halv special med räksallad och tänk Göteborg.




Se hur stolt Charles Felix Lindberg ser ut framför körsbärsträden. Det här hade han nog aldrig väntat sig i Göteborg

 




Även utefter Södra Vägen hittar man ett och annat körsbärsträd.

 

GLAD PÅSK!!!

GLAD PÅSK FRÅN MIG OCH MINA VÄNNER!!!!



Och titta vilka fina ägg vi har gjort! Johans till vänster, Helenas i mitten och mitt till höger. Det är inte alls så svårt att göra som man kan tro. Köp en färgpenna och två paket ägg (från frigående höns förstås) och prova själva.  Med lite träning kommer ni att kunna göra lika fina ägg själva. Och när ni kan det kan ni prova med vattenfärg. Kladdigt men kul!
Hur man sedan äter sina ägg beskrevs i inlägg från 9 april.



Hur man gör sitt påskris

Nu inför påsk är det många som gruvar sig över hur de skall få sitt påskris att bli så fint som möjligt. Inget annat är en lika stark källa till ångest inför påsk. En ångest som oftast är helt onödig. Jag skall ge några tips på hur jag själv med mycket enkla medel får mitt påskris att bli på samma gång enkelt som fullmatat utan att det blir överlastat. Det första man skall göra är att välja riset med omsorg. Själv brukar jag gå runt till åtminstone 8-10 blomsteraffärer innan jag bestämmer mig. Saker som man skall tänka på är risets spänst, ytans torrhetsgrad och givetvis att grenarna är hela och rena. Det får gärna finnas små gröna skott på riset. Det viktigaste är dock att risets personlighet är sådant att det passar med en själv och ens närmaste. Ofta brukar jag be expediten att ställa sig med riset i olika ljus och med olika bakgrunder för att man skall få en så bra helhetssyn som möjligt. Det kan också vara bra att be olika expediter att håller riset eftersom intrycket påverkas så mycket av vem som håller det. Jag brukar göra små anteckningar om det bästa riset i varje affär och sedan gå tillbaka till den som hade det bästa riset. Det kan ofta vara bra att be att de lägger undan riset tills man bestämt sig.

Här är några råd om hur ni skall smycka riset.



För det första skall ni tänka 'ovalt'. Om man smyckar påskriset så att det ger ett ovalt intryck ger det ett lugnare och mer harmoniskt intryck. Man bör välja en kruka som är omkring 16,5% av risets höjd och som öppnar sig mot riset.

    

För det andra skall ni tänka 40-60. Det vill säga 40% smyckning och 60% fri yta.

  

Sedan skall ni tänka 70-30, det vill säga 70% gult och 30% andra färger. Fjädrarna och den ovala känslan blir förstärkt om man hänger några ägg i riset.




En liten påsklilja bredvid riset fångar upp de gula färgerna.





En liten gul porslinshöna bredvid riset förstärker känslan av påsk på ett lika enkelt som genialt sätt

 

Här ser ni hela kompositionen. Det var väl inte särskilt svårt?

.

En gammal LP-skiva. Del 1. John Mayall

Eftersom det är långfredag var det dags att plocka fram en gammal LP-skiva ur samlingarna. Det blev The World of Johan Mayall med John Mayall and the Bluesbreakers. Inköpt 1970. Lite raspig, men ändå är ljudet från LP-skivan förvånansvärt fräscht. Mer levande och mer djup än CD. Här finns klassisk blues som It hurts me too (från tiden när Jack Bruce, Eric Clapton, Mick Fleetwood, Peter Green var medlemmar i the Bluesbreakers), the Bear (där Mick Taylor medverkade) och Walking on Sunset (med Eric Clapton). Det var den här musiken som sedan ledde vidare till Cream, Fleetwood Mac, Led Zeppelin mm. Skivan innehåller förstås fantastiskt gitarrspel, med flera underbara solon, men också fantastisk brittisk 60-talsblues. John Mayall kommer till Göteborg och Trädgårn i juli. Och har hunnit bli 77 år. Det blir spännande att se.

Mat i Etiopien

Inför påsken kan det ju vara lämpligt att lära sig lite om etiopisk mat. I Etiopien bjöds vi på injera, den mest populära rätten. Den är gjord av tef, ett sädesslag som bara finns i Etiopien. Det är mycket näringsrikt, och innehåller naturligt jäst. Man äter det tillsammans med en stuvning av kött eller kyckling och man äter med händerna. Till detta drack vi mar tej, en alkoholhaltig dryck gjord av honung.




Först fick vi mar tej, den alkoholhaltiga honungsdrycken. Den var mycket god och, visade det sig, mycket stark.

 


Innan måltiden fick man tvätta händerna. Det visade sig vara nödvändigt under måltiden också.




Här hälls mer vatten på handfatet. Och de små handdukarna stoppas i korgen




Här läggs stuvningen ut på en stor tallrik som är täckt av injera.




Det som ser ut som hoprullade handdukar är injera, gjort av tej. Man tog bitar av brödrullen i handen och plockade upp köttstuvningen med den. Man blev väldigt kladdig om händerna om man inte kunde tekniken.. 




Alla pekar åt olika håll. Var skall man börja äta?




Här har vi nästan tömt tallriken. Man blir snabbt mätt av det näringsrika brödet. Nu var alla mycket kladdiga om händerna, utom de som kunde tekniken att plocka upp stuvningen med injeran. Dit hörde inte jag.