Så rusade vi iväg mot Mirror Stage där Coldplay skulle spela. Det började bli trängsel i dalgången framför scenen. Klockan var strax efter 9 på kvällen och skymningen kunde anas bakom de lummiga träden runt omkring.
![]() |
| Här står vi förväntansfullt och tittar ut över publikhavet |
![]() |
| Och så plötsligt börjar fyrverkerier skickas upp bakom scenen |
![]() |
| Och in kommer Coldplay och spelar Hurts like heaven. |
![]() |
| Och publiken jublar. Det är inte bara jag som tar kort som ni ser |
![]() |
| De fortsätter med Yellow |
![]() |
| Ett konfetti i form av fjärilar sprutar ut under the Scientist. |
![]() |
| Och ballonger kommer upp ur publikdjupet under Shiver |
![]() |
| God Put a Smile Upon your Face |
![]() |
| Us Against the World tillägnades de som stod längst bak vid träden |
![]() |
| Viva la Vida och allsången fyllde Azaleadalen |
![]() |
| Som extranummer spelade de Clocks. Nu i slutet av konserten var stämningen i extas. Det var mycket kärlek i luften |
![]() |
| och de fortsatte med Fix It. Eva sa att hon fick gåshud och så var det verkligen |
![]() |
| Sista nummer var Every Teardrop is a Waterfall. Här tackar de publiken. En underbart intensiv konsert. Musiken fanns kvar i kroppen flera timmar efteråt. |
Kanske blir det att köpa biljett till Way Out West tänkte jag medan vi köade ut genom Slottskogen. Det var fortfarande varmt ute trots att klockan var halv tolv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar