En rockkonsert. Håkan Hellström. Del 3. Konserten

Så var det då dags att gå in. Jag gick in rätt sent och plötsligt stod kön nästan stilla. Skulle vi hinna in i tid? Dessutom kom jag bort från mina vänner. Jag var plötsligt alldeles ensam. En lärdom är att det är svårt att hitta varandra på konsert. All musik gör att det är svårt att prata med varandra per telefon. Jag fick dock ett sms om var de stod. Det kom fram en halvtimme efter att konserten slutade.



Så här såg det ut på Slottskogsvallen innan konserten började. Förväntan i luften




Så började en Alf Robertsson-låt om Göteborg spelas i högtalarna samtidigt som göteborgsbilder bläddrades fram på bildskärmarna.



Och så kom de äntligen in till publikens jubel. Visst är det fint när grabbarna i bandet kärvänligt kramas innan de börjar spela.

Första låten var en väldigt bra och tung version av 'Dom där jag kommer från' från senaste plattan.

Sedan fortsatte de med Tro och Hopp till publikens jubel. Det är kärlek i luften. Håkan tittar förvånat ut över publikhavet. 'Att ni är så många som vill komma och höra oss. Jag kan inte fatta det. Tusen tack'

Och medan mörkret långsamt sänkte sig 'Man måste dö några gånger innan man kan leva'. Detta var en av kvällens många höjdpunkter. Bandet är fantastiskt bra och Håkan förmedlar en närhet till publiken som inte många artister kan.

Efter inklappningen kom Håkan plötsligt in med Tomas von Brömssen, som sjöng inledningen på 'För sent  för edelweiss', och sedan spelade han både klarinett och flöjt till Håkans gitarr. Man rös i hela kroppen. Detta var en annan höjdpunkt på konserten.

Sakta sänker sig mörkret över juninatten, men bandet bara fortsätter och fortsätter och vi älskar det. För övrigt var ljudet fantastiskt och bildskärmarna det bästa jag sett.

Juninatt i Göteborg. Men Håkan fortsätter och fortsätter. Till och med efter det avslutande fyrverkeriet när vi alla trodde det var slut.

Kanske är det man älskar med Håkan att han ger tönten upprättelse. Han skäms inte över att förundrat titta ut över publikhavet med stora ögon och gapande mun. Han låter oss bejaka tönten inne i oss. Den som i New York skulle vilja titta upp och peka mot skyskraporna ovanför med stora ögon och gapande mun, men inte vågar. Inga falska poser, utan ren ärlighet.