söndag 20 oktober 2013

På spaning efter bergsgorillor i Rwanda. Del 4

Så var vi då äntligen framme. Vägvisarna banade väg genom djungeln med sina machetes och så plötsligt såg vi några gorillor sitta i en öppning i skogen

I en grässluttning satt en mamma med sitt barn. Vi placerades några meter därifrån. Alla foton i den här serien är tagna med vanligt objektiv, så som ni ser var man ganska nära. Vi fick själva inte närma oss gorillorna, men de kunde närma sig oss. Man insåg att de upplevde oss som avlägsna släktingar

Här fanns också en vuxen bråkmakare som vägvisarna varnade oss för. Han var berusad av jäst bambu, och rullade sig i gräset.

De unga gorillorna sprang fram mot oss och slog sig för bröstet för att visa att de var starkare än oss. Sedan sprang de snabbt tillbaka. De har lärt sig att människor inte bråkar. Hade de gjort så mot en vuxen gorilla hade de fått stryk

Plötsligt reste sig den bråkiga gorillan upp och ruskade på sig. Han var jättelik och vi hukade oss skrämda. Vi hade fått lära oss att om en gorilla kom fram och slog på oss skulle vi böja oss ner underdånigt.

Han spände sina muskler

Sedan tittade han på oss. Han bestämde sig för att han skulle sätta sig på en ung tysk i gruppen och rusade mot honom. Vägvisarna lyckades knuffa bort honom men under en stund sprang han omkring bland oss. Han var jättestor.

Senare blev han nyfiken på min kamera. Som tur var gick en blixt av (vilket var förbjudet) så han ryggade tillbaka

Smågorillorna fortsatte att springa fram och tillbaka

Den bråkiga gorillan tittade på oss. Skulle han springa på oss igen?

Han funderade en stund

Mamman tog sitt barn på ryggen och rusade in i bambuskogen. De andra gorillorna följde efter

Inne i bambuskogen satt familjens alfahanne Guhondo och åt av trädgrenarna.


Han är en av familjens två silverryggar. Han är den tyngsta gorilla som man någonsin vägt och han väger 220 kg.

Här står jag framför Guhondo. Skjortan är från Levis.

Och han fortsatte att äta grenar

Plötsligt kom en av smågorillorna farande genom träden

Lite längre bort låg den andra silverryggen med sin fru. Han är familjens kronprins

Hans fru hade just fött barn. Den här gorillaungen är bara några månader gammal.

En smågorilla sprang fram till oss igen

Sedan var den timme som turister får stanna över. Vi började vår två timmars vandring tillbaka. Detta var nog den mest omtumlande naturupplevelse jag varit med om. Det kostade 750 dollar + 300 dollar i olika extraavgifter (bilar, bärare, hotell etc). Det var dock värt kostnaden, en upplevelse jag alltid vill bära med mig. Det är viktigt att komma ihåg att bergsgorillorna antagligen varit utrotade om det inte var för turisterna. Turisterna får bara se några familjer, de andra får bara besökas av forskare. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar